Jag går ner i källaren i 3 omgångar för att hämta upp tvätt. Mellanlandar på mellanplanet och då passar Astrid självklart på att riva ur hälften,,, Varje gång!! Plocka ihop det, bär sen vidare upp det på ovanvåningen bla nya lakanen som jag tänker bädda med. Agnes pusslar vid matbordet men Astrid måste jag ta med upp. öppnar grinden, går upp, stänger grinden & stänger dörren till badrummet, klämmer fingret så jag nästan börjar grina, börjar slänga ner smutstvätt för trappan och hänger in ren samtidigt som Astrid sliter ner allt hon kommer åt på sminkbordet, sängen & sängbordet. Precis när jag fått upp farten & röjt undan allt som Astrid kan slita ner då känner jag doften.... Astrid har såklart gjort en "code brown" så det är bara att bära ner, snubblar nästan på all tvätt i trappan, byter blöja, ta av henne yoghurtsmetiga pyjamasen...
Nu sitter jag här och samlar energi att ta itu med allt igen... Agnes vill att jag ska pussla med henne ännu mer & Astrid står och bankar jesusbarnet (från vår lekvänliga krubba) i fönsterrutan.
Phu.... Åh vad jag älskar mina barn och åhhh vad jag älskar bäbisar men åååhhhhh vad jag är färdig med detta nu och faktiskt längtar till att Astrid blir lite äldre. Längtar ihjäl mig tills vi kan plocka bort grindarna & kan röra oss "fritt" i huset dvs slipper öppna & stänga (stängda med spännband då Agnes kan öppna & glöma stänga annars) vaaarje gång vi går upp eller ner... För såfort Astrid hör grindarna kommer hon springande i full fart..
Nu ska jag sluta gnälla & börja städa... KUL!!!
Åh.... jag vet precis hur det är! Det är sjukt jobbigt ibland och man vill bara gråta. Tur att det är värt det trots att det inte alltid känns som det just då! =)
SvaraRadera