Pendlat mellan Depp & Pepp och tillslut landat i skön julkänsla!

 Jag har pendlat mellan att nästan gå upp i spinn: "NU jävlar" ska vi göra något fint & annorlunda av denna jätte konstiga Julen och sen hamnat i den enorma sorgen över denna julen som inte blev som vi tänkt..

 Mamma & Pappa samt min syster m familj skulle kommit hit o fira jul men så blir det såklart inte. 

Och svärföräldrarna som bor så nära firar vi inte heller med. Men vi ses över en korvgrillning till lunch och så byter vi mat. Så vi äter typ samma mat, fast på varsit håll. Jag har gjort leverpastej och bakat bröd som dom ska få och finaste svärmor levererar Jansson & saffrans-pannkaka. 

 Och ikväll fick jag ett bröd! 

Nu har jag äntligen landat i ett skönt lugn & accepterande av situationen som råder...

 jag ger mig tusan på att denna julen ska bli så himla fin ändå. Jag gör lite vad jag orkar och känner för så blir det bra. 

I Tisdagskväll gjorde jag egen pepparkaksdeg för typ 2:a gången ever.

Och i onsdags gjorde jag leverpastej för första gången Någonsin. Det va kul & blev såå gott! 

I helgen har jag och min "flock" bara varit här hemma och myst runt & slappat. Men vi har också klätt granen, fixat lite med utbygget, städat, lagt in sill, gjort godis & bakat bröd.

Så mysigt & ostressig helg. 

Det behövdes för nu är jag omladdad inför för 3 dagar jobb i julhandeln. 

Och vet ni... 

Det kommer flera jular som vi kan fira med nära & kära. 

Vad jag toklängtar efter nu...

 Alltså nu är det så himla grått, regnigt, rått, kallt, mörkt & skiiit tråkigt. 

Har försökt tänka positivt, hålla igen med negativitet & inte kräkas på den här pandemin så mycket men nu börjar jag tappa det lite.. Och då har jag ändå "lyxen" att träffa folk & jobba på som vanligt. 

Måste säga att efter mina 4-5dagar "inlåst" i hemmet förra veckan i väntan på provsvar  pga symtom (vanlig jä*la skit förkylning) fick mig att lida ännu mer med dom som suttit hemma & jobbat sen i Mars eller är i riskgrupp. Att lipa över 4 dagars isolering är dagens I-landsproblem. Men fyyy va jobbigt det va, som den sociala varelsen jag är. 

Vet ni vad jag saknar...? 

• Jag saknar att umgås med mina fina vänner. Alltså inte stå & prata lite med 2 meter emellan utan jag vill trängas, nära i en soffa, dricka vin, skratta & kramas. GUD vad jag saknar att kramas med mina vänner.

• Jag saknar att kunna åka in & strosa runt i affärer i Visby. Om man nu verkligen MÅSTE in i någon affär/apotek så är det snabbt in, handla det man ska, hålla avstånd, snabbt ut igen & sprita händerna.

•  saknar mina föräldrar och min lillasyster något galet. Syster har jag inte träffat sen i Februari. Det gör ont. Dom skulle kommit hit allihop i Jul men det blåste vi av redan på höstlovet när spridningen ökade. Vi pratar om möjligt ännu mer i telefon nu. MINST 1 gång om dagen, MINST! 

Vad jag är trött på?

Att heeela tiden behöva tänka på att hålla avstånd. Backa, hoppa åt sidan, hälsa eller le artigt, hålla andan & trycka mig mot en hylla. 

Men jag ser ett litet litet ljus där framme om 2veckor. Det är julen... Som såklart inte alls blir som vanligt med mor&far föräldrar. Det blir jag, Anders & barnen. Men vi ska göra det bästa vi kan av denna konstiga Jul! 

Nyår orkar jag inte ens tänka på nu......  

Nästa ljus är typ våren & sommaren. Det är ju typ snart... Eller nått!