Det är såhär det är, bara att acceptera..

Sitter här o tittar på "Nej till cancer" och känner plötsligt att det jobbiga jag & Astrid haft idag egentligen är rätt värdefullt på något konstigt sätt. Trots att jag tampats med "ågren" över att inte kunna vara på jobbet så är det så mycket viktigare kunna att finnas där för sina barn. Det blev bara så att måndag & tisdag denna veckan blev vab-dagar. Inte mycket att göra åt det. Jag har ett litet sjukt barn att ta hand om.

Igår vid 23 började Astrid tok-hosta helt "out of the blue", jag la mig o sov skavfötters med henne. Vid 03 vaknade jag av att hennes hosta förändrades o blev ansträngd, skällande & hes. Vi gick ner i soffan & hängde en stund ute på farstun för att mildra hennes hosta. Vi somnade till "Insidan ut" vid 4-5 tiden. Jag har ett svagt minne av att Anders va inne i V-rummet innan han åkte mot färjan & sthlm. 

Astrid fortsatte att hosta & vara hes till 9 tiden men det släppte typ då. Jag lämnade Agnes på skolan och sen åt jag & Astrid frukost i soffan o vi slumrade till lite båda 2 för att ta igen nattens missade sömn. Tråkigt att hon missade 1:a skoldagen.

Vid 11 fick Astrid feber (som hon brukar efter krupp) och den va som vanligt tokhög, minst 40grader.  Såklart började hon snart kräkas. Jag försökte dämpa febern med ipren, kalla handdukar & försökte tvinga av henne duntäcket då & då. Men hon skakade av frossa o va väldigt svag o påverkad.. Så idag har vi hängt i soffan o jag fick inte lämna henne ens för att hänga tvätt. Har hållt hennes hår när hon kräktes, försökt kyla ner henne när hon klagat över att fötterna brändes, burit henne till toan när hon behövde kissa & serverat vatten o saft. Först vid 16 tiden fick vi ner febern till 38 grader. Stackars liten.

Ikväll har hon fortf varit klen men hon orkade bada lite & äta makaroner o dricka Cola som hon fått behålla då febern gått ner. Sen fick hon o Agnes hyra en Barbie film i sovrummet. Vi fick dock börja med att gå ut i friska luften för att hostan kom tillbaka. Men nu sover hon gott. Hoppas att natten blir lugn & att imorgon blir hennes feberfria dag. 

Stackars min lilla stor unge som fortf drabbas av detta. Fast krupp-anfallen har blivit färre senaste året så jag hoppas det är sista vintern.

Imorgon ska hon förhoppningsvis må bättre. Och kanske att vi kan lämna soffan.

Agnes...

Alltså jag måste få berätta om igår som va en sjukt jobbig dag.. Länge sen jag va så orolig.

Jag kan inte minnas att jag sett Agnes så dålig. Hon vaknade på morgonen & började direkt gråta för att hon hade så ont i huvudet. Ni som känner Agnes vet att hon är väldigt tålig när det kommer till smärta & brukar sällan gråta/gnälla länge när hon tex slår sig.

Hon låg kvar i sängen men jag tvingade upp henne för att vi skulle ju till skolan.... Såfort hon kom upp & gick så kräktes hon. Vi stannade hemma & vid 11 fick farfar hämta en rastlös & frustrerad Astrid som bara störde Agnes & tjurade när jag inte gav henne uppmärksamhet.

Jag pratade med 1177 några gånger då jag oroade mig för meningit (hjärnhinneinflammation). Gav henne alvedon som inte hjälpte något.... Agnes låg helt platt i sängen utan kudde & slumrade, klagade på huvudvärk & nackont.  Och när jag försökte få henne att stå upp & och böja hakan mot bröstet så kräktes hon igen...

Då ringde jag & bokade telefontid på vårdcentralen trots 1177 råd att avvakta. Och kl 13 fick vi tid hos doktorn. När jag förberett allt, tog på Agnes ett par byxor liggande (hon orkade inte byta nattlinnet mot en tröja) & kört fram bilen så hjälpte jag Agnes upp. Direkt vi kom ut ur sovrummet så sprang hon till toan & kräktes igen. Hon va så svag & påverkad. Hon hade inte fått i sig varker mat eller vätska sen kvällen innan. Fasen va rädd jag va... Körde snabbt mot Hemse medans Agnes satt tyst & blek och bara stirrade rakt fram.. Fick bära Agnes in..

Vi fick träffa Amir, en ung, grymt kompetent & härlig läkare. Han tog min oro på fullaste allvar & va så bra med Agnes. Endel läkare kan vara så burdusa & sakliga sådan va inte han.  Hoppas han stannar i Hemse!!!! 

Han klämde, frågade & pratade med Agnes och mig. Beställde massa prover.

Agnes va så duktig när dom tog massa olika blodprover, halsprov, temp & influensaprov i näsan.. Alla prover såg bra ut. Influensaprovet dröjer dock...

Meningit avfärdades trots att hon hade endel liknande symtom. Och det va ingen maginfluensa heller.. Med order att lindra symtomerna med smärtstillande & återkomma om hon blev ljuskänslig gick vi ut igen. Jag kände mig lite lugnare. Vi gick inom Apoteket för att hämta ut ett recept till mig. Men så behövde Agnes kräkas igen så vi skyndade ut utanför dörrarna. Gissa om folk stirrade när jag stod med kräkandes barn utanför VC....  

Påvägen hem handlade vi lite cola & piggelin. Hemma i soffan igen fick Agnes mer Alvedon. Och som genom ett trollslag piggnade hon till 1h senare.

Hon började äta. 2 Glassar, solrosfrön & skorpor.. Drack cola & liiite vätskeersättning. Och efter ett tag va hon sugen på att öppna pysselkalendern. Hon tyckte det va galet & fnittrade över att hon åt glass & drack cola till "frukost" då detta va det första hon åt denna dagen.. 

När alvedolen släppte framåt kvällen klagade hon återigen över huvudvärk så jag fyllde på med mer paracetamol... Och det sista hon sa innan vi somnade va att hon hade lite ont i nacken... Jag tänkte att detta kan bli en jobbig natt.  Men båda barnen & jag sov gott hela natten!

Klockan ringde vid 8 i morse för Astrid som skulle till dagis. Lyxigt nog kom farfar förbi & tog henne till dagis så att Agnes kunde få sova ut.. Jag hann kolla nyheterna & äta frukost innan hon vaknade. Och som genom ett mirakel va hon som vanligt. Inge ont i varken huvud eller nacke och pigg & glad som vanligt!!

Va fasen va detta???  Läkaren gissade på Influensan men jag tror mer på något migränliknande för annars hade hon fortf varit sjuk..

Och ikväll kom svärmor & hjälpte mig här. Jag kunde åka till jobbet, kolla ordrarna & få lite koll igen. Och sen tog jag en välbehövd dusch. Och Gunilla lyckades tillslut natta en sjungande Astrid. Mina svärföräldrar är guld värda!! 

Hur som helst så är barnen friska igen & imorgon återgår vi till vardagen med jobb, skola & dagis!! 

Underbara VARDAG!! 

Oroar ihjäl mig...

Alltså... Glöm allt jag skrev igår kväll.. På en minut i morse ändades planerna för dom kommande dagarna. 

Vi vaknade, som alltid lite för sent... Agnes klagade över huvudvärk. Min första tanke va att hon fejkade eftersom hon aldrig brukar ha huvudvärk och för att hon tjurade igår över att hon ALDRIG fick vara sjuk & vara hemma som Astrid... 

Så jag tvingade henne ur sängen och vi gick för att hämta kläder till henne, allt medan hon gnällde & jag hejar på med "Skynda nu annars kommer du försent till skolan & mamma kommer försent till jobbet" "Bråttom bråttom bråttom", "Astrid är redan påklädd ser du...". Påväg ner för trappen tvärvänder hon & springer in på toa och kräks!! Sen la hon sig på golvet, alldeles blek.  Gissa om jag får dåligt samvete & känner mig som världens värsta mamma!! Varför trodde jag inte på henne när hon sa att hon hade ont...??  *skäms*

Det va bara att gilla läget & ringa jobbet. Fasen också... Jag som hade löst det så bra med att sjuka Astrid skulle vara hos farfar. Känns liiite jobbigt att inte kunna hjälpa mina kollegor med alla varorna som kommer idag. Men samtidigt så är det såhär det är med barn, det blir aldrig som man tänkt sig & barnen går i första hand.  

Hon sa att huvudvärken lättade lite & nu ligger hon i våran säng och sover igen... Jag är där var 10minut, petar, klappar om & pussar. 

Visst, jag är alltid orolig när barnen är sjuka och kan gärna låta "katastrof-tankarna" skena iväg för minsta magknip men lite extra orolig blir jag när Agnes är dålig.. Hon som väldigt sällan blir sjuk... Har pratat med 1177 och jag ska återkomma under dagen med hur Agnes mår & hur huvudvärken beter sig. Det känns tryggt att ha dom att diskutera med. Även om det troligtvis bara är migrän eller spänningshuvudvärk. Agnes satt igår & kollade ipaden framför vårt dragiga v-rumsfönster och klagade efter det på ont i nacken. Vi säger så & gömmer skräck-fantasierna om hjärnhinneinflammation i källaren.

Den andra sjuklingen då....? 

Jo hon hostade sig till sömns igår & hade lite feber vid midnatt men har sovit hela natten, är feberfri & hostan är mycket bättre idag. Så hon håller mig nog sysselsatt idag...

Så det blev inte en rolig turbo-dag på jobbet utan en slö & seg hemmadag med 2 barn att ta hand om & tycka synd om... Väldigt tråkigt då jag sett fram emot att plocka in & fixa med all julmat som ska få plats... Måndagar med kampanjbyte är en av dom körigaste & roligaste dagarna på veckan.. 

Det är inte det att jag inte älskar mina barn men jag avskyr verkligen vab... Kommer alltid olägligt samt att jag bara oroar mig över det sjuka barnet samtidigt som jag ofta har har jobbångest...Ska försöka stoppa ner alla dom tankarna i "källaren" tillsammans med hjärnhinneinflammationen och göra det bästa av dagen.

Får väl försöka få något gjort här hemma istället....