Jag är lite rädd för & blir väldigt provocerad av sådana där "unga vuxna".. 22åringar som är gifta & har egenbyggd/renoverad villa, vovve & 2 barn. Eller 21åriga tjejer som sätter surdegar, ympar pelargoner, bakar perfekta mini-cupcakes & makroner till frukost med felfri makeup på. Eller dom där högskolestuderande 23åriga pojkarna i quiltade jackor, som snurrar vinglas, confiterar ankbröst, har sittningar & drar ett citat typ: "som Jean le de blödeblööö en gång sa..." (JA jag syftar på en av dom 2-3liknande killarna i Mästerkockarna igår)
Jag vet inte varför jag blir så himla provocerad egentligen för jag är inte direkt någon som brukar bry mig om hur folk lever sina liv.. Eller jo ibland kanske.. Speciellt när folk har så himla bråttom framåt att dom missar det som är nu..
Jag tycker nog bara att varje ålder har sin tid. När man är 20-25 år ska man ha kul, roa sig, festa, vara lite oansvarig, äta ute för ofta eller leva i veckor på nudlar, fika i timmar, leva livet, resa. gå på festival, jobba utomlands eller plugga med kårliv, fester och allt det där.. Ungdomen får man lixom inte tillbaka.
Visst det är deras val och det där är min syn på vad 20-25 års åldern ska innehålla men.. Jag tror faktiskt att risken annars finns att man står där när man är 35-40år och tänker, meeen? Det där då? När ska jag göra det? VARFÖR gjorde jag inte det då? Och ångrar sig..
Om jag ångrar något jag inte gjort. Jo faktiskt tro det eller ej.. :-D Jag ångrar att jag inte reste utomlands en längre tid innan vi köpte hus & fick barn. Att jag inte sa upp mig från fasta jobbet & drog iväg till Asien eller nått i några månader. Har haft fast heltidsjobb sen jag va 19år med bara 4v semester som då skulle fördelas på bla Hultsfred & i sommarstugan. Annars ångrar jag INGENTING!! Får väl helt enkelt hoppas & ge oss fasen på att vi någon gång kommer iväg på vår långresa i Asien som vi drömmer om, fast nu med barnen.
Man ska inte ångra något man gjort bara det man inte gjort....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar