Dagens 2 viktigaste samtal...

Det första samtalet hade jag väntat på länge eller iaf sen pappas operation... Hela morgonen hade jag spelat upp det samtalet i huvudet med olika senarion & besked. Vägt för&emot. När det väl kom tog jag ett djupt andetag, stängde av ljudet på TV:n och svarade.....  Det va mamma som ringde.
Vi är alla ändå nöjda med att det blir cellgifter... Låter kanske sjukt men även om det känns tråkigt & att det ännu mer bekräftar det som inte märks/syns, att pappa faktiskt är sjuk. Det gör lite ont. Men undra om man hade kunnat släppa det om dom inte gett cellgifter. Tänk om det fortsatt då? Några småjävlar som undgått kniven? Jag funderade mycket på det i morse & det hade mamma&pappa också gjort. Så nu ska pappas kropp sopas rent på ev små "satanshelvetescancerjävlar". Hoppas bara han inte får det jobbigt.. Älskade lilla pappa!

Det andra viktiga samtalet va det senaste (pratat 5ggr idag & så ser det väl ut varje dag) från min man. Anders har varit i Sthlm sen i Måndags morse. Nu lääängtar vi!!  Han ringde precis när vi va påväg in efter att ha byggt snögubbe & jag va lätt stressad över att jag tänkt göra köttfärssoppa och klockan va mycket....

Han sa iaf att jag skulle ta med en väska med lite fina kläder & tandborste till jobbet för att vi har barnvakt imorgon & ska stanna i "staaaan" (sista gissar jag iom tandbortsnacket)!!!!!  Precis vad jag längtar efter. Tid med Anders utan barn!! Han vet när jag behöver det som mest! Och vi har nog endel spännande att prata om tillomed...   :-D *håller tummarna steeeeenhårt att det vankas middag på Surfers* PIIIK!!!

Han är så jäkla bra min man.. Han är ingen Don Juan som uppvaktar m choklad&blommor jämt och ständigt. Men han skrapar min bilruta ibland, skriver söta lappar då&då, spelar in mina favvoprogram,  han är världens bästa man&pappa och drar absolut halva lasset här hemma (om inte mer), ger mig sovmorgon ooofta & gör dom sakerna jag tycker är trist som betala räkningar, skottar & bär ut sopor... Han är så himla fin & grym!! Tänk att vi känt varann i typ 13år nu....Det är ju helt galet länge. Ett liv utan honom finns inte för mig. Även om han precis som barnen är "till salu" ibland..

Så nu ska jag fixa matlåda, packa en väska m finkläder & krypa till kojs m Agnes.  Och hoppas att jag inatt precis som på måndags morgonen när han åkte vaknar till av en lätt puss på kinden!!

Våran fina Shrek-snögubbe!!!