Idag: Tisdag

Idag har en majoritet av min familj hängt på sjukhus. Jag & Astrid har varit på öron,näsa,hals i Visby & min pappa (med mamma som sällskap) har varit och påbörjat sin cellgiftsbehandling hemma i Blekinge!!

Astrids läkarbesök & hörseltest kom inte längre än till läkarbesök....  Läkaren kämpade med att suga ur hennes öron. Örat vi droppat med revaxör sen innan, inför VC-besöket gick rätt lätt men högerörat blev en pärs. Jäääättte mycket vax. Tillslut började det göra ont & bli obehagligt för Astrid och hon började gråta & försökte slita sig loss (man sitter med barnet i knät & håller om huvud & armar för att dom inte ska kunna röra sig och rycka till så örat skadas), så vi gav upp & fick en ny tid. Så i April ska vi droppa hennes båda öron & gå på återbeök och "dammsuga" ur resten. Hörseltest idag skulle vara meningslöst & inte ge rätt resultat. I april finns oxå planer på att bränna hennes blodkärl i näsan så hon slipper dom där störtnäsbloden hon får då & då speciellt när hon är förkyld. Läkaren tittade & konstaterade att det fanns endel "misstänkta" kärl & han tyckte absolut vi skulle bränna. Detta sker under en lätt narkos.. Det är det som tar emot lite för min del. Men Anders som lever med samma problem med stört näsblod tycker att det är helt rätt!!!
Efter läkarbesöket valde Astrid Mac Donalds lunch & så shoppade vi lite kläder. Astrid hittade en tröja med "minosarius" på....

Och pappsen då......??  Jo min grymma pappa har idag satt in en *ryyyys* "Picc-line" (bildgoogla om ni vågar) & sen fått sin första dos cellgifter mot ev "små lömska gömda jävlar" i kroppen. Nu börjar ännu en ny etapp (förhoppningsvis sista) på den här jävla cancer resan. Jag är så glad över att mamma&pappa är grymma på att ringa, sms:a & mms:a mig och syrran så att vi kan "vara med" och förstå vad som händer även om vi bor långt bort. Jag är så glad över varenda mms,sms & samtal! Fast det känns ändå så konstigt & overkligt att se bilderna som mamma mms:ar. Pappa i en fåtölj med droppställning m cellgifter........! Glad pappa som poserar i köket med sin "Picc-line" synlig.  Ännu en gång går det upp för mig att pappa har/haft cancer... Det går lixom inte riktigt ända in ändå. Han är ju pigg & till synes frisk! Man tänker till, kanske gråter en skvätt, snuddar vid "tänk om", tänker realistiskt och POSITIVT, tar in massa fakta & begrundar situationen en stund sen skrattar vi cancern rakt i ansiktet, bokstavligt talat!   :-D

Jag hoppas att han nu slipper dom värsta biverkningarna!!

Beundrar min modiga & starka pappa som går in i detta med en positiv attityd &  humorn i behåll (om möjligt sjukare humor än någonsin) och min GRYMMA mamma som står bredvid och stöttar honom i denna skiten!!

Nuuuuuu kör viii!!!!