Jag har skrivit flera inlägg senaste veckan men postar dom inte då jag tycker dom känns tråkiga & ointressanta. Bara vanligt vardagsbubbel om allt & ingenting i en enda osammanhängande röra. Det enda som snurrar i skallen just nu är jobbet (nu ska jag försöka bemästra frukt&grönt på lågsäsong) & längtan till vår NYC resa om exakt 21 dar!!
Men det kan man ju inte tjata om i varje inlägg, även om jag är bra sugen. ;-D
Idag gjorde jag iofs något som jag inte gjort på läääänge. Jag fick en enorm lust att göra örhängen igen. Så jag skyndade mig att plocka fram knapplådan, slipmaskinen & satte mig..
Efter lite blodvite & ett lätt psykbryt över en fin fin glasknapp som gick sönder när jag försökte slipa ner den.. 2st finns dock kvar (ena är klar men nu är det bara det kritiska läget att inte ta sönder den 3:e & sista) så jag la bort den sålänge men det blev iaf dessa 3 örhängen ikväll.
Va roligt & rogivande det va att att komma igång & pyssla lite igen. Det va nästan 1,5år sen sist. Har saknat det men samtidigt inte hunnit eller orkat att ta mig tiden.
Hoppas jag inte tappar bort den lusten & tiden igen.
Nu till helgens roligheter.
För 8 år sen va jag & Anders på "föräldrar-kurs" med vårt 1:a barn i min mage. Där på kursen började vi prata lite trevande med ett annat par. Dom verkade trevliga & normala. Vi sågs där några gånger till & sen stötte jag på henne på ICA flera gånger efter vi äntligen fått våra bäbisar. Blev lite småprat mellan hyllorna men ingen vågade verka "psyko" och fråga om en fika. Men tillslut vågade äntligen någon av oss & sen va det kört. Vi blev riktigt goda vänner. Och barn nummer 2 fick vi också nästan samtidigt. Vi fikade, åt goda luncher, peppade varann i föräldraskapet, träffades för thai-take away middagar, firade nyår ihop, reste till Tallin och vi ventilerade nog allt mellan himmel & jord domdär åren i bäbis/småbarns bubblan.. När vi flyttade från Åkersberga för 3,5 år sen va jag lite rädd att vi skulle tappa kontakten helt. Men vi har hälsat på dom 2-3ggr sen dess och i våras va vi allihopa med barnen på Junibacken. Då pratade vi om att dom skulle hälsa på oss här på Gotland och imorgon kommer dom äntligen!! Visst vi pratar aldrig i telefon längre och träffas/hörs bara sporadiskt men när vi väl ses känns det som om det va igår vi satt och marathon-fikade med barnen lekande på golvet. Hon är en sådandär vän som trots att vi sällan hörs fortfarande är en riktigt god vän jag inte vill vara utan.
Helgen kommer innehålla rauk-spaning, badande/lekande barn, god mat & trevligt häng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar