Sitter här o tittar på "Nej till cancer" och känner plötsligt att det jobbiga jag & Astrid haft idag egentligen är rätt värdefullt på något konstigt sätt. Trots att jag tampats med "ågren" över att inte kunna vara på jobbet så är det så mycket viktigare kunna att finnas där för sina barn. Det blev bara så att måndag & tisdag denna veckan blev vab-dagar. Inte mycket att göra åt det. Jag har ett litet sjukt barn att ta hand om.
Igår vid 23 började Astrid tok-hosta helt "out of the blue", jag la mig o sov skavfötters med henne. Vid 03 vaknade jag av att hennes hosta förändrades o blev ansträngd, skällande & hes. Vi gick ner i soffan & hängde en stund ute på farstun för att mildra hennes hosta. Vi somnade till "Insidan ut" vid 4-5 tiden. Jag har ett svagt minne av att Anders va inne i V-rummet innan han åkte mot färjan & sthlm.
Astrid fortsatte att hosta & vara hes till 9 tiden men det släppte typ då. Jag lämnade Agnes på skolan och sen åt jag & Astrid frukost i soffan o vi slumrade till lite båda 2 för att ta igen nattens missade sömn. Tråkigt att hon missade 1:a skoldagen.
Vid 11 fick Astrid feber (som hon brukar efter krupp) och den va som vanligt tokhög, minst 40grader. Såklart började hon snart kräkas. Jag försökte dämpa febern med ipren, kalla handdukar & försökte tvinga av henne duntäcket då & då. Men hon skakade av frossa o va väldigt svag o påverkad.. Så idag har vi hängt i soffan o jag fick inte lämna henne ens för att hänga tvätt. Har hållt hennes hår när hon kräktes, försökt kyla ner henne när hon klagat över att fötterna brändes, burit henne till toan när hon behövde kissa & serverat vatten o saft. Först vid 16 tiden fick vi ner febern till 38 grader. Stackars liten.
Ikväll har hon fortf varit klen men hon orkade bada lite & äta makaroner o dricka Cola som hon fått behålla då febern gått ner. Sen fick hon o Agnes hyra en Barbie film i sovrummet. Vi fick dock börja med att gå ut i friska luften för att hostan kom tillbaka. Men nu sover hon gott. Hoppas att natten blir lugn & att imorgon blir hennes feberfria dag.
Stackars min lilla stor unge som fortf drabbas av detta. Fast krupp-anfallen har blivit färre senaste året så jag hoppas det är sista vintern.
Imorgon ska hon förhoppningsvis må bättre. Och kanske att vi kan lämna soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar