Inget speciellt intressant inlägg egentligen. Men jag vill bara berätta för er nära&kära hur det ser ut i vårt liv när Astrid får sina "krupp-anfall"...
Det där med att den typ ALLTID kommer när Anders är iväg och jobbar det börjar bli sååå löjligt. Karma?
Vet inte om jag ska skratta eller gråta längre så denna gången gjorde jag både och innan jag skärpte mig, satte på min "supermum-cape" och accepterade läget.
Alltså Astrid och hennes "krupp-hosta" (rätt benämning är "falsk-krupp")..
Så himla jobbigt för henne även om hon är så himla cool med det och sorgligt nog van. Men också tufft för oss. Jag blir sååå stressad o spänd vid minsta hostning, knyter sig i magen & jag blir spänd som en fiol-sträng..
Vi har varit med henne på VC för Spirometri och med dom resultaten bedömde läkaren på VC att "hon inte har någon direkt Astma alt lätt astma". Och på frågan om remiss till stan så tyckte hon inte det behövdes. Vår läkare är fantastisk och jätte duktig. Gissar bara att Astrid är ett ovanligt undantag o svår att diagnostisera.
Min teori är också att det inte är ren astma utan något med hennes luftrör efter den där jä*la RS-infektionen hon hade när hon va 3-4mån. Att hon jättelätt får virusinfektioner i övre luftrören. Jag säger inte att jag vet ALLT men efter alla år och krupp-anfall känner jag mitt barn & hennes problem så väl..
Efter besöket på Akuten igår fick hon ny medicin som vi ska ge henne varje dag, Pulmicort (långtidsverkande kortison) att inhalera & även remiss till barnläkare på Lassis!
ÄNTLIGEN!!!!!
"Anfallen" har också förändrats senaste åren, tyvärr till det sämre..
Förr kom den krypande. Började som en vanlig ordentlig förkylning med bla vanlig hosta som sen blev burkig/skällande o tät efter 1-2 dar. Och oftast räckte det med att dra runt henne i vagn/pulka i friskluften i någon timme och medicinera så släppt det.
Men senaste 1-1,5 åren har den kommit snabbare, utan föraning & varit svårare. Och senaste 3-4ggr har vi fått åka in till Akuten i Visby där hon får "betapred" & inhalationer.
Så också denna gången!
Allt går med en skärm.. ;-)
Tappra unge!!
Denna gången va hon bara små-snuvig i 2-3 dar, ingen hosta alls...
Natten till söndag vaknade jag vid 4 av blåsten ute och hörde då hur hon svalde konstigt. Gick o kollade till henne några gånger men hon sov gott. Vid 7 kom hon dock in till mig och sa att det va svårt o andas och att hon hade ont i halsen.. Vi gick ner och då kom en sådandär burkig/skällande hostning. Astrid sa "Nej mamma, det är sådan hosta.."
Vi gick in till soffan, puffade och drack kallt vatten & jos för att kyla i halsen (ingen isglass hemma). Men talet blev rätt snabbt sådär svagt o kraftlöst/viskande som det blir & andningen tätare trots spray.. Och jag anade direkt att det va dags.
Jag skulle ut och fixa med Julmarknaden så jag väckte Anders som fick åka in med henne innan han skulle åka m båten till Sthlm på eftermiddagen.
Efter Akuten-besöket o medicineringen hon fick där inne va hon hyfsat pigg och dom kom ut på Julmarknaden i 45min.. Hon va så ledsen på morgonen över att missa och oroade sig för vem som skulle stå i klassens stånd för henne. Hon va glad över att få komma förbi och hälsa på men hon va lätt för Anders att få med hem efter det korta besöket.
I går kväll va vi alla 3 i säng vid 19:30, hon somnade gott men började hosta (vanlig hosta) i sömnen vid 23 innan jag lyckats somna. Snart kom febern som blir skyhög. Dags för fas 2.. Hon fick flytande febernedsättande (slut på suppar) som hon dock spydde upp pga höga febern. Hon slumrade mellan varven men jag va klarvaken och blötte handdukar och försökte kyla ner henne. och dra upp henne i halvsittande mellan varven. Hon fick också Cocilliana och vid 4 lugnade sig äntligen hostan.. Jag somnade nog först runt 5.
Vid 8-9 vaknade jag av att jag hörde henne gå ner i soffan o sen upp på toan rätt snart igen.
Då hade hon fått stört-näsblod (klassiker i "fas 2").. Hon är van och säger sällan till när hon får näsblod utan fixar med det själv..
Jag fick dock torka blod-droppar hela vägen upp i trappen sen & så hade hon nyst på vägen upp oxå. :-D
Fördelen med att ge henne cocilliana är att hon får sova & vila stämbanden/luftrören. Nackdelen är att på morgonen ska det slem hon inte hostat upp under natten ändå upp.. Men med mobilen i ena handen och kräkpåsen i andra så fixar hon det bra.
Det är mycket mediciner hon får när dom här anfallen kommer..
Cocilliana är det som känns jobbigast att ge men också det bästa.. Men några av läkarna vi träffat under åren är inte alls så glada över den då den är innehåller morfin som är väldigt vanebildande och starkt. Förstår det.
Men vi ger bara när det verkligen behövs och det funkar och hjälper henne på nätterna och gör att hennes luftrör får vila.
Slemlösande Mollipect fick hon för 1:a gången idag men det blev inte så bra och själpte mer än det hjälpte då hon sen bara torrhostade hela eftermiddagen då hon fått upp allt slem på morgonen. Och att torrhosta retar hennes luftrör.. Gissar att det är därför hon har sådan hosta ikväll. Så den drar jag mig för att ge igen...
Just nu kl 22:30 så är Astrid stackarn fortf vaken med hosta. Jag sitter o kollar Musikhjälpen på TV, dricker te och förser henne med vatten, isglass & omtanke. Kan bli ännu en lååång vaken-natt.
Natten till idag sov jag typ 4h och har bara slumrat på soffan i 20-30min på eftermiddagen.
Men vad gör det när man har massa "mamma-superpower"?
Imorgon blir det ännu en vab-dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar