Ibland slår det mig (senast i morse i bilen påväg till dagis) Shit jag är en Mamma. Jag säger saker som "Akta dig för bilarna", "Kan det ha kommit en liiiiten bajs?" (på gulligtbäbis språk) Och "Nu äter du ordentligt, inte leka med maten".
Hade jag sett & hört detta för 5 år sen skulle jag inte tro mina öron & ögon. Va inte ens säker på om jag ville ha barn då. Tyckte det verkade läskigt m graviditeter & förlossningar, illamående & blod. Nej fy VILL INTE! INTE min grej! Och små barn gjorde mig bara stressad. Antingen gick dom inte att kommunicera med (spädisar) el så va dom så ärliga & ställde konstiga frågor. då blev jag bara nervös. Nej Barn va inte kul alls...
Sen gick det en tid & när vi förlovade oss (4½år sen) pratade vi om att vi kanske skulle ta & skaffa barn. Va livrädd men lite nyfiken ändå. Shit, Skaffa barn!! Lättare sagt än gjort iofs men för 3 år sen va jag äntligen nygravid m Agnes och satt och ville må illa för att vara säker på att allt va som det skulle. Blev mer & mer taggad inför förlossningen som sen iofs slutade på värsta tänkbara sätt för en med blod, sjukhus & sprutfobi. Kejsarsnitt!! Men jag överlevde och kände mig oövervinnerlig efter det. Agnes sov, åt & bajsade. Va alltid nöjd & glad. Omställningen va minimal. Mammalivet va lika lätt och mysigt som graviditeten. Så när Agnes fyllde 1år tänkte vi att det här gör vi om. Och 5 månader senare va jag gravid m Astrid.
Nu är jag helt plötsligt 2 barnsmamma det är skit roligt, stökigt, mysigt, asjobbigt och häftigt. På bara 3 år har det hänt så sjukt mycket!! Livet har förändrats 2 gånger om.
Vill gärna tro att jag inte förändrats alls, men jo det har jag nog. Jag har iaf fått sällskap av "mamman" som tycker det är viktigt m rutiner, rena kläder & att inte leka med maten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar