Första gången jag träffade Lasse va för 9-10 år sen. Jag skulle gå ut & slänga soporna i containern vi hade bakom jobbet. Lyfte upp säcken och svingade in den. Någon hojtade till inne i Containern & ett snubbe m rufsigt brunt hår & platt sne näsa (fått den krossad mer än en gång under sin livstid) kikade ut.
Lasse är/var knarkare, han va då strax under 50år (för när jag fyllde 25 fyllde han 50). Han va en sådandär "gamla skolans knarkare" som kränger bildelar, eldar kabel i jakt på koppar & gör inbrott i sommar torp. Han & hans tjej brukade kika igenom våran container i jakt på burkar, bra ha saker & blommor (som vi på den tiden skrev av & slängde) hans tjej älskade torkade rosor.
Vet inte hur det kom sig men jag & Lasse blev någon slags vänner. Han va bundis m dom flesta på Järva på den tiden & snattade aldrig där, precis som flera andra "Old school pundare ". Utan kom in tog en fika, köpte cigg & snackade lite strunt. Ibland köpte jag hans öl, cigg eller mat för mina pengar när hans va slut och oftast betalade han faktiskt igen det han va skyldig. Han fick aldrig kontanter & det handlade aldrig om stora summor. För som jag har lärt mig & som Lasse sagt så ska man ALDRIG lita på en knarkare. Vi brukade ta en kaffe och prata lite strunt ibland, Lasse pratade ofta om sin tjej, bostads bekymmer & sin son som han då inte hade kontakt med. Man fick alltid en varm kram & klapp på handen. Han brukade kalla mig för sin låtsas dotter..
Åren gick och ibland va Lasse borta i flera månader ibland kom han in väldigt påtänd. Då blev det sällan så mycket pratat utan jag undvek faktiskt honom & han mig. Han försökte köpa T-röd av Anders men han tvärnekade honom, då blev han sur. För 5 år sen va han väldigt trasig. Och när jag va gravid m Agnes va han nog som värst. Minns hur han kom in svajandes/dansandes barfota & ville köpa t-röd & låna pengar. Jag nekade honom båda. När han va påtänd va vi inte vänner. En tid senare kom hans tjej in och berättade att Lasse låg på sjukhus, han va riktigt illa däran. Något m levern. Jag fick en klump i magen & tänkte att det här går nog åt pipan.
Sen va jag föräldraledig m Agnes men när jag kom tillbaka till jobbet så kom Lasse in, livs levande!! Han berättade att han tagit upp kontakten med sin son!! Han verkade relativt ren men såklart sliten.
Idag kom han in igen, 2:a gången på ½år. Förra gången (i vintras, då hade jag inte sett honom på nästan 2år) presenterade han mig för sin son som va med. Kul att få träffa någon man hört så mycket om.
Idag kom han precis därifrån. Så kul att se att han har kontakt m sin son som han alltid pratade så mycket om förr. Blir alltid lika glad av att se Lasse. Trodde han dog då för 4år sen men killen har 10 liv. Jag skiter i kön bakom honom & får en kram, håller hans hand och pratar lite, han hälsar alltid till "Gotlänningen". Men idag verkade han lite full & sluddrig. Då berättade han att han fått en hjärnblödning. Att det är lite jobbigt m talet osv.. Och jag tror inte han kände igen mig först... Lasse börjar bli gammal.
När han gått idag kunde jag inte hålla mig, utan börjar grina (samma va det förra gången då i vintras). Blir avbytt, går från kassan, tar en kaffe & försöker sansa mig. Jag vet inte varför jag bryr mig så mycket om Lasse. Men det gör jag verkligen. Jag vet att jag önskar att jag kunde hjälpa honom. Önskar att han hade haft ett annat liv än det han levt. Jag vet inte om jag kommer att få träffa honom igen men om vi ses så vet jag att jag får en kram, och ett ärligt snett flin och ett "Hälsa till Gotlänningen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar