Nu är det mörka November...

 

Precis som Stefan sa i sitt "tal till nationen" härom kvällen, precis så SA & TÄNKTE jag i våras: 

"Det är tur att denhär pandemin kom när vi har ljusa våren & sommaren framför oss och inte i November." 

Känner mig lite blåögd nu med facit i hand. Jag trodde helt ärligt i Mars/april att detta skulle vara över till hösten. 

Nu är det November & smittan är helt klart kvar och eskalerar igen... 

Vi här på Gotland vart hyfsat förskonade i våras och sommar men nu är smittan här på riktigt och vi har en ordentlig samhällssmitta och nog fler Covid-patienter  på "lassis" nu än i våras. 

Jag anammar helt & hållet alla rådande restrektioner så gott jag bara kan.

Känner efter varje morgon: Halsont? snuva? Huvudvärk? Feber? 

Gissar att det inte är frågan om OM nu utan NÄR nu..!!? 

OCH HÅLLER AVSTÅND! 

Alltid med ett leende, en nick eller ett hej/tack !. 

Jag & Anders har tyvärr inte jobb vi kan sköta hemifrån. Så vi åker till våra jobb, träffar massa folk, kämpar med att hålla avstånd, tvättar & spritar händerna. Barnen går i skolan. 

Men så kommer vi hem och då stannar vi hemma typ alla ledig tid. 

Roar oss med hemma-fix. Tur att vi har utbygget att fixa med i vinter.  Och behöver vi handla så åker en ur familjen. 

Dock så brukade jag gilla att "bara vara hemma" då jag har ett väldigt socialt jobb. 

Men nu har till och med jag börjat tröttna på att inte kunna umgås med folk på fritiden. För det är så in i helvetes jävla skit tråkigt att inte få umgås med vänner eller krama dom när vi ses, kunna låta barnen har övernattande kompisar, dra in till stan, bo på hotell, äta ute eller gå på middagar o spontanfester här hos vänner i byn. Det som "förr om åren" varit hösten & vinterns guldkant efter hektisk sommar.

Men så får det va just nu. Med drömmen om att allt förhoppningsvis snart är typ som vanligt igen.. 

Om 1 år kanske. 

Lider ändå mest med mina föräldrar & svärföräldrar som är pensionärer och kämpar med att göra dagarna meningsfulla & aktivera sig. 

 Mina svärisar kan jag iaf hjälpa m inköp och vi kan ändå träffas utomhus o på avstånd. 

Mina föräldrar däremot är för långt bort. Så glad över dom fina dagarna vi fick ihop på höstlovet. Blir många telefonsamtal & videosamtal. 

Nu har jag börjat planera för julen, som inte blir som någon annan jul vi någonsin firat. 

Planen va att mina föräldrar & min syster med familj skulle komma hit till Gotland.  

Den planen blåste vi av redan på Höstlovet. Alla kommer fira på sitt håll. Men det kommer som vanligt säkert bli endel fantastiska telefon & video-samtal.

Så nu vill jag göra julen så fin & annorlunda på ett bra sätt, mysig & lugn men också så händelserik det bara går för bara oss 4. 

Känns mysigt att redan nu börja fixa & planera. 

Planen/drömmen  just nu: Det blir förhoppningsvis en promenad & korvgrillning ute (beroende på väder) med svärisarna på dagen, minst en julfilm, spel och sen ett litet julbord på kvällen med allas favorit-rätter & så får barnen vara jultomtar. 

Vi har ju senaste 3-4åren bantat detdär med julklappar till barnen & oss vuxna riktigt hårt. Barnen har bara fått en "upplevelse" (förra årets upplevelse blev dock inte av pga Coronan, så den har dom innestående) och kanske något litet till och vi vuxna max en. 

Men i år gör vi faktiskt helt tvärtom för att göra det "lite roligare". Det blir en heldel paket under granen. Så får det vara i år.  

Med denna annorlunda julen framför oss går vi snart in i December med lite roliga advents-kalendrar till oss alla. Längtar efter att öppna första luckan i min Rituals kalender. 

Men först ska det advent-pyntas på lördag & firas en mycket förväntansfull 11åring på just 1:a advent.

Och kämpar med att fokusera på vad man KAN göra ist för vad man INTE kan göra.

Välkommen December! Nu gör vi det bästa av denna skiten!