Förlossningarna.

Alla gravid/mamma bloggare gör det & det är ju sååå roligt att läsa andras. Men tiden har inte riktigt funnits, började skriva på detta inlägg rätt tidigt men sen har jag glömt bort det. Idag hittade jag inlägget i utkast korgen och skrev färdigt.

Det blev väldigt långt! Men jag ville inte missa något! Och så föder jag inte barn på några timmar precis så det är svårt att berätta det kortfattat! ;-)

Här kommer dom nu till slut. Mina 2 förlossningar. Försöker skriva så "osminkat" som möjligt!

ENJOY!

AGNES!

Hade gått 12 dagar över tiden när det på natten/morgonen började mola i magen. 2 dagar tidigare hade slemproppen börjat släppa oxå. Vi hade fått tid för ev igångsättning på Danderyds sjukhus kl 12:30 samma dag. Ringde in och undrade över om jag kunde strunta i tiden och stanna hemma istället då det högst troligt va på G nu ändå. Men nej det va säkrast att jag kom in då ändå. Värkarna kom rätt regelbundet men va korta & gjorde inte så ont. Väl inne på avd så kollade dom CTG och gjorde en undersökning. Öppen ca 2 cm & 50% kvar av tappen.. På G alltså, men i tidigt skede. Dom gav mig 2 val! Antingen åka hem och vila & vänta ELLER åk ner till förlossningen och ta hål på hinnorna och dra igång förlossningen.

Här gjorde jag fel val. (lätt att vara efterklok)

Valde förlossningen och att forcera förloppet. Dom satte nålar i mig. Minns att jag tyckte det va hemskt. Avskyr verkligen nålar & blod osv.. Va ändå så taggad & lite skraj för vad som väntade och efter nästan 2 veckors övertid VILLE jag inte åka hem utan en bäbis.

Ville köra dublinmetoden som jag hört så gott om. Väl nere på förlossningen kl 13:45, öppen 2-3 cm och dom lyckas få hål på hinnorna och vi är igång. Jätte spännande & pirrigt. Vi läser tidningar,lyssnar på musk, äter godis & skrattar åt kasslertrosorna. Har korta väldigt hanterbara värkar. Lätt som en plätt tycker jag. Dock så ökar inte värkarna trots vattenavgång så 2 timmar senare kopplas värkstimulerande dropp. Då öppen 4-5 cm. 30 minuter efter det där droppet satts igång börjar det gå åt skogen....

Plötsligt ser Anders (dom hade ingen central övervakning på ctgn) att hjärtljuden dalar ner til 85 (inte så farligt sa dom sen, men vi blev ju asrädda) och vi ringer på klockan & jag får slänga mig över på sidan, andas syrgas & dom slår av droppet. Hjärtljuden blir okej efter 2 minuter. Och droppet dras igång igen. 30 minuter senare händer det igen... Droppet stängs av och sen på igen. För utan dropp händer ingenting säger dom... Vid 18 frågar dom om jag vill ha EDA. öppen 5-6 då så om 1 cm är det försent förstår jag/fått för mig. Har inte speciellt ont eller jo självklart ont men inget som inte går att andas igenom. Hade inte ens börjat fundera på någon bedövning ens. Inte ens testat lustgasen. Men visst jo varför inte... Vill ju inte att det ska bli försent. Kl 18:30 sätts EDA. Va inte så vidrigt som jag trott.

Ungefär 1-2 ggr i timmen går hennes hjärtljud ner & jag börjar bli hysteriskt nervös att något ska gå snett. Anders får inte släppa maskinen med blicken men jag vågar ine titta. Får bara ångerst!

I journalen läser jag "status qou" kl 20:30. dvs oförändrat läge. Nu blandas en doktor in hon va HEMSK.. Hon säger att vi måste öka droppet & att nedgången i hjärtljuden inte är farliga för att hon hämtar sig snabbt efteråt. Kl 22 görs en ny undersökning och plötsligt är jag bara öppen 4cm igen. Har varit skiftbyte & tjejerna innan va väl lite väl optimistiska vid undersökningarna. :-( Kul att backa ca 2 cm. Hjärtljuden störtdyker varje gång dom skruvar upp droppet & sur kärringen till doktor vill ändå fortsätta...

Kl 00:30 kör vi sista försöket!!!! Kör på droppet på 20ml/h och som vi anat rasar det igen.. Vi ringer för 100:e gången på klockan & sköterskan kommer in, går ut och får tillstånd av Bm att stänga av. Då kommer Dr evil inrusande och hojtar om att HON inte godkännt att stänga av att hon vill se vad som händer m hjärtljudet & personalen går ut i korridoren och får nog en ordentlig avhyvling av "Dr evil". Det beslutas om kejsarsnitt. Kl 01:20 Men då jag & barn mår bra så kopplar dom loss droppet & jag får duscha & vänta på att dom som läkaren sa "ska väcka upp OP-personalen" Tror ni hon va förbannad på mig eller... :-S väntan på att få åka upp till OP va det VÄRSTA jag varit med om. Hade sådan dödsångest. Det värsta som kunde hända va ju just snitt.... Och nu vad det precis det som väntade. Jag låg & föreställde mig allt som kunde gå fel. Stackars Anders satt & pratade massa strunt med mig för att hålla mig ovanför vattenytan. VA SÅ RÄDD!!!

KL 02:50 (alltså nästan 1½ timme efter vi slutat försöka) så rullar jag upp till OP. Va så ängslig & liten där jag låg. Dr Evil skulle operera mig, bara det va läskigt nog. Dom sätter igång & jag hojtar AJ! alla blir stressade & undrar om jag kände det där.. Neej men jag vet vad ni gör. svarar jag.. Dom klipper, sliter, drar och jag gungar där på bordet. Och tillslut så suger det till i hela kroppen & jag känner hur dom drar ut mitt barn. Märkligt & MÄKTIGT! Hon skriker direkt & jag frågar vad det blev. En TJEJ!! Vilken grej. Dr evil säger åt sköterskorna att barnet mår ju bra ta henne till sin mamma. Jag pussar & luktar och Agnes nyser ut något slem rakt i mitt ansikte & hon är sååååå fin. Efter det så tar BM med Anders & Agnes ner till FL igen. Jag ska sys ihop & till uppvaket. Under hela resterande OP ligger jag & frågar: -Går det bra? -Är det normalt? -Kommer jag överleva? -Hur mycket blod har jag förlorat? Tror dom ångrar att dom inte sövde mig. :-) Som "straff" säger Dr evil att: -nu stoppar jag in livmodern igen. Då blev jag tyst! På Radion spelas "för kärlekens skull" & jag gråter av lycka & för att all oro släpper...

Snart är jag på uppvaket och ligger & halv sover och kollar på "EKG-tvn". Samtidigt sitter Anders i ett rum & håller på att kissa på sig. Men han kan inte gå på toa för han håller ett barn som han inte vet vart han ska göra av. :-D Ha ha! inte lätt att va nybliven pappa. Påvägen till det där rummet mötte han Dr evil i en korridor & han hälsar & tackar så mycket. Hon går bara förbi utan att ens titta å honom. Vilken hemsk människa!

Efter någon timme eller två rullas jag till BB efter att jag börjat stortjuta varpå hela uppvakets personal kommer rusande och undra var det gör ont. Förklarar att jag saknar min sambo & min dotter så då flyttas jag. Tillbringar 2 dar i BB- bubblan. Ammning funkar toppen, Agnes är så sjuuukt söt och nöjd och sover mest hela tiden..

Det här med att få barn är ju helt underbart!

Efteråt hade jag dock svårt att sluta älta allt som hänt under förlossningen, berättar för bm på återkontrollen, för mina nyvunna mammavänner & alla andra stackare som råkade fråga... Varför åkte jag inte hem & väntade ut förloppet, varför skulle jag ner till FL & forcera det? varför va jag så nervös över hjärtljudet, dom sa ju att det inte va farligt & såfort jag tänker på Dr evil fick jag ångest.

Så när jag sen blev gravid igen pratade jag & Bm om att ev boka tid för Aurora samtal på DS. Jag tänkte mesta att: Ja, jo varför inte. kan väl va skönt att få prata om det och lägga det bakom mig. Men jag kände mig ändå rätt cool. Fram till 1-2 månader innan beräknad nedkomst. Då fick jag PANIK!! Ville inte göra något! inte snitt inte vaginalt ville helst lägga mig ner & somna och vakna när bäbisen va ut. Som tur va hade jag då en tid för samtal 2-3 dar senare! Samtalet gick bra. Vi vred & vände på vad som hände & hon tyckte att EDA förfrågan & Dr evil:s uppträdande va märkligt! Skönt att får rätt & ett löfte om att inte få Dr evil denna gången!! jag kände mig återigen super taggad att föda barn!! Och det skulle minsann ske vaginalt denna gången! Nu jäklar......

ASTRID!

11 dar över tiden & jag är beredd att utföra ett kejsarsnitt på egen hand m global kniven. Bara hon kommer UUUUTTT! NUUU!! På fredagen började det då äntligen mola i magen då & då. Jag satte på mig TNS apparaten och passade på att slappa & kolla film mest hela dagen, men jag hade svårt att tro att det vekligen va på G. Först när Anders kom från jobbet och jag kände att det vore fint om Agnes sov borta så anade jag att det nog kanske va på riktigt ändå. Så vi packade en väska till Agnes & körde henne till Farbror Jocke. Redan då kom värkarna va 10:nde minut och sög rätt bra faktiskt. Efter Agnes va lämnad åkte vi till Kista C & skulle hämta mat men jag hade så ont att jag valde att stanna i bilen medans Anders hämtade en stor laxsushi till mig. Väl hemma fick jag i mig halva portionen sen va jag inte sugen mer. Vi kollade på tv & jag hängde på pilatesbollen m min TENS. Kände mig fånig som hade såååå ont redan. Så här ont hade jag inte ens under förlossningen med Agnes.

Natten kom och vi tänkte att vi behöver nog lite sömn. Jag ville testa att bada men såfort det kom en värk där jag låg i badkaret fick jag PANIK. Kändes som om jag låg i någon gipsvagga eller något. Kom inte upp och kunde inte röra mig (stor som ett hus) så såfort värken va över ville jag upp igen. Så vi testade at lägga pilatesbollen i sängen, blev fööör mjukt. så ett tag hängde jag på bollen på golvet. Va skönt att lägga ett täcke över och hänga blev mindre plastigt. men jag kände att jag MÅSTE sova. Vi satte på "Vänner" och kollade avsnitten när Rachel ska föda & skrattade igenkännande redan då.

Natten förflöt i ett töcken. Fick sova lite mellan värkarna som ändå höll i sig. Där mitt i natten bestämde vi att vi ringer in imorgon och begär en koll. Kände mig orolig & ängslig för hur bäbisen mådde.

Så vi plockade med väskorna men lämnade dom i bilen. Så vid 09:00 lördg morgon stegade vi in på förlossningen för första gången. Värkarna hade nästan fösvunnit (bara för att vi va där såklart). Hade en hemlig dröm att dom skulle säga -Åhh! Bra jobbat öppen 8cm, du är som gjord för att föda barn. Nu är snart er flicka här! Men nej!! Du är öppen 1cm!!!Piiinsamt!! Bäbisen mådde iaf bra vilket gjorde att jag kände mig starkare & piggare igen. Så vi åkte hem igen m Alvedon :-S (Hade önskat en sovdos men det ges inte till omföderskor) med order att vila, äta & ladda. LÄTT när man har värkar va 10:onde minut. :-(

Vi åkte till när ICA-butiken och köpte vad jag såg och blev sugen på, typ nyponsoppa, frukt & hyrde en film. Hem till soffan igen. Kollade BECK rulle, åt, slumrade, pratade m nära & kära i telefon. Seeegt!! Hade så satans ont & hade inte sovit klokt på 2 dygn. Minns att jag kollade "Sex and the City movie" och tänkte att nu är det dags att åka in snart. JAG VILL INTE MER!! Hade så ont & kände mig lite orolig. Längtade efter trygga miljön & omsorgen på förlossningen.

Så vi ringde in till Danderyds förlossning och sa att nu vill vi komma in. Dom hade fullt men då jag är aurora patient så kan dom inte neka. Dom bad oss att försöka "söla" så mycket det gick så skulle det ordna sig!

Lördag kl 17:45 (efter regelbundna värkar i 1 dygn) Blir inskriven på DS förlossning. Öppen ynka 4 cm, 2 värkar på 10 min som varar ca 90 sek.. NU Jäklar... Vi promenerar, Anders köper mat och vi andas genom värkarna.

Kl 22:00 Öppen 6cm. Kolla kolla.. det går framåt om än sakta så FRAMÅT!! Blir ännu mer taggad. Värkarna gör jääävligt ont och jag sitter som fastnaglad i förlossningssängen (röra på sig... skulle inte tro det!) Vi andas genom värkarna men jag börjar snegla på lustgasen men tvekar då jag redan mår lite illa av sömnlöshet och allt..

Kl 23:30 GEEE MIG EDA!!! Dröjer till 00:48 innan dom kommer!!! Får ligga klar för eda på sidan och ta värkar i över en timme! NOT NICE!!

När EDA:n kickar in så bäddas det så att vi ska få sova lite. Sköönt! För sen ska det krystas & jag är astaggad och ser målsnöret! Kan det va så att jag ska "lyckas" föda vaginalt som jag så gärna vill.. Vi somnar.

Kl 02:24 öppen 9 cm!! dom tar hål på hinnorna så vattnet går. Värkarna kommer var 3-4 minut. Känner dom dock inte. Så jag sitter i sängen med en sacco under benen & läser "veckans NU", dricker cola & äter lite frukt & godis. Nu ska det laddas. Ä så inne i att snaaart snaart ska det ske att jag inte fattar varför dom kopplar in värkstimulerande (kl 04:00). Blir inte ens orolig för ruptur som jag läst att man kan få om man snittats innan...

Klockan går & i journalen läser jag "status qou" sen 02:15. Jag själv är så focuserad att jag inte fattar det inte ens när BM börjar prata om besvikelsen efter Akut snitt. Jag trodde hon pratade om min förra förlossning. För nu skulle det ju gå vägen. Va ju öppen 9 CM!! Nu fattar jag ju nu att hon nog redan då runt 3-4 snåret visste... Snacka om att jag va focuserad. :-D

Kl 08 har jag ont som F*N trots nypåfylld EDA.. Märkligt! Allt detta minns jag lite luddigt! Hade så ONT! Och jag MÅÅÅSTE göra nr 2!! försöker gå på toa! Men det gör så ONT att sätta sig. Sliter i hela magen. Yrar runt med droppstället & Skriker åt Anders att: gåå ut från toan, Kom in på toan, sätt mig ner... nej fyyy res mig upp,Hjääälp det går inte, jag vill inte meeer! Ropar efter doktorn som måste få slut på mitt lidande NU!! Bm säger att jag får vänta till ronden! Om 1 TIMME!!! Anders får hjälpa mig tillbaka till sängen och jag har beslutat mig för att iaf kissa stående i en binda som jag skickar Anders att hämta. Tror att det är sköterskor där då oxå. Hursom helst så tappar jag helt kontrollen över värkarna som typ kommer i ett nu, sen svartnar det nu för mina ögon och när jag kommer till sans igen ligger jag i sängen igen & det står en kvinnlig läkare över mig och säger: - Jag är här nu! vi ska snitta dig. Men barnet mår bra så att ni får vänta lite...

Jag börjar stor tjuta... INTE SNITT IGEN!!! Men samtidigt sååå lättad. Har så ont. Droppet är avstängt men ändå kommer värkarna va 3-4 minut och totalt kör över mig. EDA hjälper inte längre & jag har tappat focus & kontrollen. Vill bara bort! Ber om bricanyl eller något annat som får stopp på värkarna. Vägrar ha värkar utan mening. Bricanylen 08:45 hjälper inte. Jag får panik av att veta att det kanske dröjer 20-30 minuter minst innan OP...

Detta är dom värsta 2 timmarna ever.... Värkarna släpper först när spinalen sätts på OP-bordet!! jag kan göra om dom övriga 36 timmarna av värkarbete tusen gånger om och det går ändå inte jämnföra med den smärtan jag hade mellan 8-10.

09:58 OP startar!! Äntligen! Jag är bedövad, lite för högt dock så att de är tungt att andas men det säger jag inte för då kanske dom söver mig. Det här tänker jag inte missa! Dom spelar på min begäran "Dont stop me now" med Queen på Spotify i OP salen!! :-) Är ängslig inför op såklar men såååå glad över att det är över hon snart är här!!! Det drar ut på tiden tycker jag & dom klipper och nämner ärrvävnad..

I journalen läser jag: Uterus väggen tunn. Uterotomi brister innan jag gör något med instrumenten!

Livmodern brast alltså på OP bordet. Bästa stället det kunde hända! :-) Inte konstigt efter att ha haft regelbundna värkar i 38 timmar. Och efter OP nämner läkaren också något om platt el snävt bäcken. Minns inte riktigt men Astrid ligger med vidöppen huvudbjudning & handen mot kinden. Hon hade ALDRIG kommit ut vaginalt!

När dom plockar ut henne är hon tyst......... Längsta 45 sek någonsin. Precis när barnläkaren kommer in så tar hon ton... :-) Vi har fått ännu en liten tjej!!! Anders & Astrid sitter kvar hos mig hela OP. Sen får jag vila 1 timme ensam på uppvaket. Sen får jag sällskap igen. Efter några timmar bär det äntligen upp till välkända avd 16...

Dom skonar mig från att resa mig första dagen och låter mig vila & behålla katetern också. Behövdes nog! Kom ändå upp lätt och för första gången (fixade det inte med Agnes) så bytte jag barnbecks blöja på BB. :-) Astrid va överburen och därför torr och fnasig i huden och skinnet va alldeles för stort. Hon såg ut som en torr liten farbror. Va faktiskt inte alls söt! Älskade henne om möjligt ännu mer för det och jag såg att under fnaset, skinnet & röda huden fanns en jätte söt tjej.

Amningen va lite seg i starten men kom igång sen. Men sen hade jag ändå inte nog till lilla matvraket. :-)

Vilka 2 sjukt häftiga, mäktiga & jobbiga upplevelser det va! Nu blir det inga mer! Lite vemodigt men samtidigt: Två barn räcker absolut för oss & min livmoder är ihopsydd omlott nu. Kan säkert få 1 barn till m plan.snitt men nej jag vill nog inte bråka mer med den ändå. :-)