Lever i ett väntrum...

Hela mitt liv känns som ett väntrum... Allt står still och vi bara väntar..

*Vi vill verkligen flytta snaaart men får inte sålt huset.. Efter sista visningen hänger allt iofs fortf i luften & vi vet ännu inte vad som händer. På gott & ont!! Så det är bara att vänta & se. Och hoppas...

*Jag kan/vill inte jobba kvar på mitt jobb pga arbetstiderna (varken jag eller Anders pallar med att jag typ aldrig är hemma före 20..) plus att varken jag eller mina handleder pallar tempot & arbetsbelastningen så länge till, blivit tipsad om stödskenor av läkaren, dvs hudfärgade skenor som tanterna i kassan har.. :-S Jag va 2 dar från att lämna in min uppsägning när dom hoppade av. Så jobbet känns oxå som ett väntrum & jag kämpar för att inte tappa gnistan. Älskar mitt jobb men det är väldigt tungt, stressigt & mitt i småbarns livet blir det lite "over the top" !! Men i nuvarande läge vet jag inte när vi flyttar eller om vi ens kommer kunna flytta. Måste söka nytt jobb hur som helst men idag känns det lönlöst att ens börja söka här för vi ska ju iväg snart, eller? och att söka på Gotland känns inte läge heller, för tänk om vi inte får sålt. Men det är svårt. Så det är bara att vänta & se..

*Vi har fullt med lådor i källaren. Tomma som ska packas, fulla som ska gås igenom & packas om (sådant som östes ner inför 1.a visningen, konstigt att vi nte saknat något...) & endel som är klara.. Men vi vet inte om dom ska packas ner eller upp... Bara att vänta & se...

*På dagis undrar dom över hur det går, om barnen ska gå kvar eller om vi ska iväg. Stor efterfrågan på platserna. Enda vi kan säga är att: vi vet tyvärr inte, vi berättar så snart det händer något. Bara att vänta & se..

* Astrid måste ha ett eget rum, hon bor pinsamt nog i datarummet ensam på mellanplanet just nu, fortf i sin gamla spjälsäng.. Vi vill bo alla 4 på samma plan så att barnen kan gå in till oss utan att behöva ta trapporna och om vi ska bo kvar måste vi isf bygga om uppe. Men i nuläget vill vi ju inte dra igång något.. Det är bara att vänta & se..

*Jag & Anders har drömt, planerat, varit aspepp och pratat m barnen, våran nära, kära, ja ALLA. Vi va så säkra på att vår dröm, som höll på att bli sann.. Men som föll på mållinjen. Vilket antiklimax, vi skämdes nästan lite, trots att det inte va vårt fel. Nu står vi här & stampar.. Vi tror & hoppas inget nu längre. Vi är inte förväntansfulla eller pirriga längre utan varannan helg tokstädar vi detta "väntrum", skrattar sarkastiskt, piffar & puffar & rycker på axlarna. Mindre noga & engagerat för varje gång. Jag känner att om vi får sålt nu kommer jag få börja om med att tänka mig in i situationen: Flytta & att bo på en Ö för i nuläge ser jag inte att drömmen blir sann.. Just nu bor jag varken här eller där utan i ....ett "väntrum". Jag tror nog inte ens på det förän vi packar in i lastbilen...Om ens då.. vad vi gör just nu? Vi bara väntar & ser..

Jag är så galet trött på att VÄNTA & SE!!! Idag är det 2 månader sen vi hade första visningen. För 2 månader sen va vi glada, hoppfulla, lyckliga & pirriga påväg att förverkliga drömmen. 14 par va på visningen!! Galet bra!! Eller hur... Massor av "tänk om" snurrar fortf i skallen..

Idag är det inte så bra. Det ironiska är ju att det även tog tvärstopp sist vi va "påväg" till Gotland, 2008. Är det inte meningen? försöker ödet säga oss något eller vad..... Man börjar ju faktiskt undra!!!