2 åringen va inget problem... Men däremot va 1½ månads Astrid en riktig orutinerad bilåkare. Barnen somnade innan vi lämnat Berga. Och vaknade först i Stavsjö då det blev mat & ny blöja för båda. Såg ut att gå som på räls det här......... Men!
Sen bestämde sig Astrid för att få ont i magen/ruttna på att sitta i bilen. Vet inte vilket men skrek sig blå gjorde hon iaf. Och i samma veva bestämde sig Agnes för att göra nr 2, 3 gånger på raken men ändå med lagom mellanrum så att vi hann upp på motorvägen igen mellan gångerna.. När vi satt på en avfart i Norrköping och jag försökte trösta gaphalsen & Anders bytte bajsblöja på växelspaken va jag på vippen till psykbryt!!
Det där hysteriska avgrundsskriket som min fina lilla Astrid kan uppbringa fräter sönder min hjärna. Hemma kan det gå an men att sitta i en bil på en avfart mitt ute i ingenting med en jätteledsen bäbis är asjobbigt!
Men men efter några stopp och lite kramar så kom vi på hur slipstenen skulle dras. Om man stoppar in nappen/lillfingret och skakar babyskyddet rytmiskt rätt ryckigt. DÅ SOMNAR ASTRID!! Så sen sov hon nästan hela tiden ville inte ens ha mat, så när vi kom till Älmhult va jag övertygad om att jag hade fått mjölkstockning.
Restid: lämnade Berga 15:30 Kom fram till Olofström 00:40. Alltså 9 timmar!!
Fast allt va inte Astrids förtjänst, vi hamnade nämligen mitt i rusningstrafiken genom Stockholm oxå.
Längtar inte hem & igår va jag beredd att boka tågbiljett till mig & lilla kommandoran!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar