På Lördag förmiddag kom min allra bäst & äldsta vän Caroline & hennes mamma på fika. Jag och Caroline har varit vänner sen innan vi ens va påtänkta, bott grannar hela uppväxten & delat lägenhet i Rågsved. Vi träffas alldeles för sällan nu för tiden då jag nu bor 60 mil bort men vi umgås däremot antalet timmar i telefon varje månad. By the way Caroline så glömde vi plocka mina ögonbryn så nu får jag se ut som en rysk kulstöterska i några månader till.
Carolines mamma, Ingmarie gav mig en UNDERBAR bok. "Hjärtat får inga rynkor" av Mark Levengood. Måste va den bästa bok jag läst på länge. Satt & läste högt för Anders och skrattade så tårarna sprutade på vägen hem till Sthlm. Och på något konstigt sätt så hör jag det jag läser på klingande finlandssvenska i huvudet vilket gör det ännu hjärtligare & roligare. Boken består av små korta berättelser, 3-4 sidor max vilket är perfekt när man sitter och ammar. TACK SÅ JÄTTE MYCKET!!
På eftermiddagen åkte vi upp till Kärrabol och hälsat på Min farbror & moster (dom är gifta, nej det är inte olagligt). :-) Där bjöds det på fika & lite motion när jag försökte stoppa Agnes från att leka sönder alla Ingers fina saker. :-) Svetten bröt fram när hon skulle rida på Min morfars gamla fina trähäst. Som tur var va det en hållbar gammal pålle för den klarade av 2 fall i golvet innan jag bestämde att nu får det vara nog. Och som sista spår efter sig lämnade hon ALLA skorna i hallen i en prydlig rad mitt på golvet & hämtade 2 små prydnadssparvar i köket som fick pussas m porslinsänderna i hallen.
På Lördagkvällen plockade vi fram diabilderna. Sååå roligt!
Jag & min lillasyster Maja för många herrans år sen!!!
Hemresan började inte som vi tänkt. Planen va att lämna Olofström vid 09:00. Kl 09:17 vaknade vi av röster från köket, vi hade försovit oss. Det va tur för det va Uffe & Brittmarie som va på besök så det blev frukost/fika innan vi packade in allt & barnen i bilen och åkte norrut. Resan hem gick mycket bättre än den dit. Förutom ett kvävnings tillbud i Traryd. Agnes satte prickigkorv i halsen.. En eloge till Anders som i 110km/h lyckades hålla oss på vägen och skaka om Agnes så att hon fick loss korven. Fy va sådant är jobbigt! Lovar att inte ge henne korvmacka i bilen igen pappa. ;-)
Längtar redan tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar