Idag va vi på Jämshögsförskola med barnen & tittade på Ingalill & Per Dunsö (jo det är han från solstollarna). Dom hade en liten sångstund om färger, "Jag känner mig blå".
Ibörjan va Agnes precis som jag när jag va liten, dvs super blyg. Men efter en stund hoppade hon ner bland dagisbarnen och satt på knä & dansade och klappade händer.
Jag minns när vi va små & va på bibloteket här i Olofström & såg Per Dunsö då med Ola & "Drömplanket". Och han sa något till mig. Jag blev helt förskräckt. Satt i mammas knä bak i lokalen resten av föreställningen. Har alltid ogillar teater & shower när dom som underhåller på scen går ut i publiken och pratar. *ryyysss* Skulle aldrig vilja sitta nära scenen på någon teater..
På den punkten är vi alltså inte lika för Agnes va väldigt nära att räcka upp handen när dom ville ha upp ett barn på "Scenen" hon ställde sig på knä men vågade inte riktigt ta steget ut..
Det va iaf jätte kul att se henne sitta där & studsa med till musiken. Så det lär det bli mer av i framtiden. Ska spana in om tex moraträsk kommer till Berga snart igen. Missade dom förra året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar