Vi kom till "lekiz" & ungarna ruuuusade in!! Astrid har bara varit där som spädis. Antingen sovande i babyskyddet eller i min famn. Men Astrid hajjade snart att det här va himmelriket!!! Och rusade efter sin syster & Roddan upp, tillsammans med nästan jämnåriga "Bisse"... Och jag & Janet blev båda halvt nervösa & rusade efter dom, ropandes på våra smååååå bäbisar att vääänta & akta er...
Sen hejdade vi oss & påminde varandra om situationen för 2 år sen. Jag & hon sittandes med varsin kaffe & bäbis i famn medans våra STOOORA barn rusade runt lekpalatset helt själva. Då va Agnes & Roddan i samma ålder som våra små är nu. Men i våra ögon va dom då stora barn. Vi stannade upp & såg att dom 2 "små" klarade sig alldeles utmärkt. Super kompetenta 2½åringar. Fick bara visa Astrid knepet att komma upp till avsatsen till rutchkanan sen va det fullt fart i nästan 2h.Men ändå kom jag på mig med att hela tiden höka efter min "lilla bäbis" så hon inte skulle slå sig..
Blir sista barnet föralltid en liten bäbis hur stor hon än är & förväntas det ibland lite för mycket av "storasyskonet" som faktiskt kanske inte är så stor som man tror!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar