Tillfreds...

Senaste veckorna har det hänt mycket & massa saker har trillat på plats. Jag kan ärligt inte minnas när jag mådde såhär bra i "grunden". Känner mig avstressad, trygg & lugn. Visst får jag psykbryt, utbrott & dippar men dom är väldigt mycket mer sällsynta och grunden och "normal tillståndet" är BRA!

Kan säga att senaste åren har det varit mest kaos som normaltillstånd med toppar och bra dagar & ibland hela månader. Alltså jag måste förtydliga att jag har ju inte "mått dåligt" i flera år men jag har inte känt mig så stabil lixom. Inte vetat riktigt vad jag vill utan allt har bara trillat på & jag har bara följt med och försökt få ihop allt. Det välkända hamsterhjulet! För när man går från 0 till 2 barn på 2-3år kastas livet om ordentligt (mitt i allt det underbara såklart), trivdes inte så jättebra med att vara föräldraledig (efter 6-7mån började jag bli rastlös,lat & uttråkad), sen direkt tillbaka till heltidsjobb på skift (mest kväll) som plötsligt tog ALL familjetid. Det va lixom antingen eller kändes det som ibland. Men nu iom flytt & lite tid för eftertanke har jag verkligen börjat landa helt rätt tror jag. Bättre sent än aldrig. Hoppas snart hitta ett nytt hamsterhjul som inte snurrar så himla snabbt... ;-D

Och nu när jag ser tillbaka på den sista hösten&vintern som gått så fattar jag inte hur jag orkade hålla ihop (någolunda) hela den tiden. Ibland kändes det som att jag stod med kvicksand upp till överläppen, vad jag än gjorde så sjönk jag sakta... Hur fan orkade jag... hur orkade VI?? Tror att den här ofrivilliga "time outen" (arbetslösheten som blev iom : nytt jobb, uppsagt gammalt jobb, plötsligt sålt hus, inget jobb alls i väntan på flytt) trots allt blev min räddning. Annars hade det nog slutat med en längre sjukskrivning är jag rädd. Så vilken tur att ödet spelade oss det där sprattet i jan/feb. Sen att arbetslös inte är att föredra men.... nu om någon gång så va det nog mest positivt.

Inför jobbintervjun i Visby imorgon känner jag mig lite pirrig, positiv & nyfiken. Inför intervjun på ICA i vintras va jag ett nervvrak. Och under själva intervjun då va jag så nervös att jag fortfarande inte kan förstå varför jag fick jobbet... Hoppas jag kan få jobb även utan att vara ett nervvrak. :-D

Är det alla spänningar efter hussäljarkaoset denna hösten/vinter som släpper? Eller så är det bara så att vi precis kommit ur bäbisåren och att det är därför allt känns lite lugnare & stabilare. Eller så är det flytten som redan påverkat mig. Eller är det en kombination av allt!

Spelar ingen roll, är bara glad att vi mår så bra som vi gör!

Så alla ni underbara nära & kära som peppat och stöttat oss hela hösten/vintern, ni hade rätt!! Det GICK vägen & kommer bli jättebra!!! TACK!