lördag 5 november 2011

Det svämmar över...

Alltså seriöst, hur underbara kan 2 barn vara!???

Agnes börjar bli så stor, förnuftig, lurig, kompetent & rolig!! Hon skalar sitt egna frukost-ägg. Kan plocka fram & servera sig fil helt själv. Hon är inte så förtjust i varm mat utan äter oftast bara ris, pasta eller potatis men smakar alltid på maten men ryser oftast i hela kroppen men hon älskar råa grönsaker, ägg, pannkakor, blodpudding & fil m kanel. Och följer sin tillväxtkurva fin så jag tror inte d är någon idé att göra en stor sak av det..
Hon & Astrid kommer oftast väldigt bra övereens och leker ofta ihop men ibland vill hon va ifred & gå upp på sitt rum. Hon gillar att luras & låtsas sova/gömma sig, för att sen hoppa fram. Hon har börjat skylla ifrån sig på Astrid & drar små vita lögner när något hänt.. Samtidigt som hon lätt genomskådar våra små vita lögner nu. Inte möjligt att "lura" henne längre.Inte så att vi lurar våra barn hela tiden men ni vet dom där små vita som man drar ibland när man inte orkar ta striden. Tex: Nej det finns ingen glass hemma. Innan tog hon den förklaringen nu stolpar hon iväg till frysen, öppnad & letar upp glassen & visar att jooo det finns ju faktiskt glass... Hon har även börjar bli gosigare & mer trygghetssökande. Hon som HELT orädd har rusat genom det mesta hittills har nu börjat bli lite ängslig ibland. På gott & ont. Lika så att hon blir bättre & bättre på att sitta ner i lugn & ro för att måla eller pärla, innan har hon gjort 5 saker samtidigt i ett enda kaos & inte suttit still många minuter (undrar vem hon fått det ifrån... ;-D). Verkar mer harmonisk nu. Inte konstigt, har varit 2 turbulenta år m nytt syskon & "2-barns chockade" föräldrar.
Vet inte vad det är, men vi 2 har kommit ännu närmare varandra senaste 1-2 månaderna. Har lixom blivit lite "nyförälskad" i min 4åring (kan kanske bero på att trotset försvunnit till stor del & att Astrid vuxit, börjat sova lite bättre & därför inte kräver lika mycket vilket självklart skapat frustration både hos oss föräldrar som hos Agnes). Kan bero på att jag vab:at mycket senaste tiden & tagit en heldel ledigt för att hänga m barnen.Vilket är väldigt sorgligt på ett sätt att jag behöver ta ledigt för att hinna med att vara med barnen.Men också så värt varenda förlorad krona, för dom här åren kommer aldrig tillbaka. Det hinns lixom inte med att BARA VARA m barnen i vardagen med mitt jobb och jag får lätt panik över allt jag missar här hemma, jag ska vara glad om nattugglan Agnes är vaken när jag kommer hem. Kan tom. va att jag ibland njuter & drar ut lite på Astrids nattvälling kl 02-03 (mer & mer sällan nu) för att få "träffa" henne. Tänk vilken dröm att kunna vara föräldraledig på deltid nu när dom är 2 & 4år önskar att man hade haft råd att spara dagar till det & ett flexibelt jobb!!

Astrid snart 2år, slår mig med häpnad varje dag.. Vet inte om det är normalt men för mig känns hon väldigt tidig på talet, är väl iofs så m 2:an som lär av storasyskonet. Hon kläckte nyss: Näää Mamma, bill (vill) inte pussa!! Hon berättar tydligt vad hon vill & absolut vad hon inte vill. Astrid älskar mat & äter nästan allt tills killnad från syrran. Men hon tycker inte om blodpudding & ägg. Hon är oftast sprudlande glad samtidigt som hon kan bli så jä*la "förbenad". Bästa är när man kommer hem från jobbet alt. kommer in till henne på morgonen eller hämtar på dagis då lixom fnittrar hon och sprudlar av glädje i hela kroppen, nästan så hon studdsar eller kryper ur sitt skinn!! Hon är så himla rolig, sprudlande, gosig & glad. Till och med dom på dagis säger att hon är såååå glad! Hon är glad när hon lämnas på morgonen & glad när det är dags att gå hem.. Härom dagen hade hon kört hela "sångsamlings" repetoaren när dom skulle sova middag.. :-D
Men hon är också mycket känsligare & "räddare" unge än Agnes någonsin har varit. Astrid kan bli rädd för spöket laban, Emils pappa & andra läskiga figurer, sådant som Agnes inte ens reagerat på någonsin... Som sagt 1027ggr förr! Såååå Olika!

Jag trodde för 1år sen att bäbistiden va den ljuvligaste, roligaste & mysigaste tiden. (Agnes va då mitt i jobbig trotsålder & Astrid va mittemellan bäbis&barn) Va rätt deppig då över att den sista bäbistiden "ever" va förbi. Med all rätt, för underbart ljuvlig är den... på sitt sätt, just då! Men det är verkligen sant som klyschan säger: "Varjer ålder har sin charm".. För OJ va roligt det börjar bli nu.. iofs är Astrid på trösklen till 2-3års trotset. (som kan bli något vi aldrig upplevt innan. Ibland är hon helt otröstlig & okontaktbar.) Men samtidigt är man lite mer avslappnad, tålmodig & cool inför trotset nu. Passar istället på att njuta av Agnes som verkar va inne i en skön ålder & förundras över vilken personlighet Astrid är och hur hon utvecklas i en rasande fart! Det där m trotset är lite som m Gremlings fast dom blir lurviga & söta i slutet... Hoppas jag.... :-D








Shit va häftigt livet med dom här 2 barnen är.

1 kommentar:

  1. Åh vilket roligt inlägg att ha och kunna gå tillbaka till! Våra barn verkar vara såå lika, båda två. Stella pratar också supermycket och bra och brukar också dra samlingssången med alla hon känner. "mamma är här, pappa är här osv"

    Underbara barn!!!

    SvaraRadera