1 vecka i karantän...

 När smittan i vårt hushåll va ett faktum förra fredags-kvällen fick jag total PANIK..

5 dagar hemma o inte ens kunna handla själv. 

Jag älskar min familj och är en "hemma-tjej". MEN att vara helt låst o inte kunna jobba eller röra mig som jag vill. Det är svårt... Och det sociala ska vi inte prata om. Men har pratat massor i telefon m familj & veckans sociala boost har varit när jag "face-tajmat" med mina kollegor för att hjälpa till med bla ordrar.  

Första natten drömde jag att jag va påväg in på lokala ICA butiken men kom i dörren på att NEJ, jag får inte gå in. Och så kom massa andra kunder och det blev trångt och jag försökte backa undan och hålla avstånd. 

 Försökt hålla någon typ av rutin trots att jag sovit dåligt och vaknat vid 3-4 varje natt och har då varit uppe och kollat till mina sjuklingar. 

Har under dagarna försökt hålla mig sysselsatt och ändå stiga upp vid 8-9 tiden och få lite egentid, efter lunch har jag tagit upp önskemål på middag och snacks & skrivit inköpslista och gett den till min grymma svärmor som handlat åt oss. Men har oxå fått fantastisk service av Malmahallen då jag samtidigt velat avlasta svärmor lite. 

Och då i början när jag fortf försökte/orkade hålla avstånd till sjuklingarna och när dom faktiskt va riktigt krassliga så levererade jag 2 mål mat till deras rum och levererade även deras andra önskemål på SMS. Glass, Ipren, vatten, cola, gurka mm. mm

Såhär såg det ut första dagarna iaf...

Jag roade mig med att laga o servera mat helt enkelt! 

Blev bla en stoooor Lasagne..

Men senaste dagarna nu när dom piggnat till så har maten serverats här nere så att dom kommer upp & rör på sig lite. 

Alla i familjen har visat positivt på självtesten och haft olika symtom men jag har varit negativ och symtomfri. Lämnade ett PCR test i måndags förmiddag ändå för att kunna återgå till jobbet på torsdagen om jag fortsatt va symtomfri. 

I Tisdags kväll kom provsvaret. 

Det va POSITIVT! 

Jag fattade ingenting och vart lite chockad och knäckt men samtidigt så vore det konstigare om jag vart Negativ då alla andra här varit sjuka i helgen. Och detta smittar något helt galet.

Onsdagen va en riktigt seg och deppig dag, va så inställd på att återgå till jobbet på torsdagen. Så jag gjorde inte mycket alls. Kollade serier typ. Betat av både hela "Kastanjemannen" & 1 säsong av "The missing" senaste dagarna. 

kan rekommendera dom båda!! 

Så 5 dagar blev ist 7 dar för min del då min karantän räknas från provtagnings tillfället. Sista dagarna när familjen inte behövt mig lika mycket så har jag slöat ihop endel och har kanske varit lite små krasslig. Men hade det inte varit Pandemi så hade jag helt klart jobbat. För så himla sjuk har jag inte känt mig. 

Lite snuvig, konstigt torr i halsen och lite hosta. Ingen feber, huvudvärk el något annat alls.. Och det va bara i 1-2dar.

Med facit i hand så va karantänen jobbigare än själva smittan för mig. Tackar mina 2 sprutor för det och ser fram emot min 3:e om några veckor. Den 3:e skulle jag tagit i onsdags men det sket ju sig. Snacka om att snubbla på målsnöret..

  Problemet med karantän va inte att vara "inlåst" med familjen utan att inte kunna röra sig som man vill i samhället & gå till jobbet. Det sög då jag inte ens varit direkt sjuk.

Men idag fick jag äntligen komma ut i samhället igen! 

Sååå skönt!