eller inte... eller jo...
Det började toppen (förutom att jag känner mig lite halvkrasslig). Sovit hela natten fram till 05:15. Slö kollar lite på Animal planet & sen nyheterna. Går ner och hinner äta frukost i lugn & ro. Snart hör man någon tassa runt däruppe. Agnes har knackat (!) på toadörren och står och pratar med Anders som duschar. Jag möts av en liten solstråle som säger -HEEEEJ & är på sitt pratigaste härligaste morgon humör. Välling i soffan... Sen trampar jag på en mina när jag föreslår påklädning. Då bryter helvetet lös. Istället för att klä på sig vill hon leka m Lego. Ingen möjlighet att varken kompromissa eller dra tillbaka beslutet. Agnes är ROSEN RASANDE... så det blir en "fight" där blöjor, servetter och tårar sprutar åt alla håll. Sen när kläderna väl är på (med Anders hjälp) är allt som vanligt. Agnes kvittrar runt och kommer hit & sitter i mitt knä och ritar lite medans jag skriver detta.
Hon har ju värre humörsvängningar än jag. Önskar jag oxå kunde få vara 2 år ibland så att man kunde komma undan med sådana urladdningar med hedern i behåll.
Ibland undrar man vad vi tänkte. Skaffa syskon mitt i trotsperioden?? Men va fasen, kan ju oxå va att slå 2 flugor i en smäll. Trots & ev syskonchock i ett. Kommer gå såååå bra. Eller, det måste gå såååå bra. för nu finns ingen återvändo. ;-)
Det konstiga är att jag för ½ timme sen skulle kunnat hoppa in i bilen och dra härifrån. Men nu efter en hej då puss och ett fniss så sitter man och mys-ler åt det krig som utspelat sig nyss. Man glömmer och förlåter allt väldigt lätt när det kommer från ens älskade unge. Och tur är väl det.
Nu har Anders & Agnes åka till jobb & dagis och jag ska nog krypa upp i soffan och kolla mina inspelade program. Ta mig en kopp te & hoppas att jag inte blir sjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar