lördag 8 september 2012

En tillbakablick på hur vi tillslut hamnade här på Gotland..

För exakt 1år sen drog 1:a budgivningen igång...

En budgivning som skenade iväg lååångt över våran förväntning. Det va ändå återigen snack om ekonomisk kris i Sverige.. Så vi blev förvånade över trycket på visningarna. Vi va hoppfulla, försiktigt optimistiska & påväg till våra drömmars ö, Gotland!!!

Vi hade efter nästan en veckas hysterisk men slö budgivning (Paus över helgen) en VINNARE!!! Vi va glada men försiktigt optimistiska. Först skulle besiktning mm avklaras. Kan ju avslöjas att besiktningsmannen va knäpp & letade fel som faktiskt inte ens fanns. Vi anar/"vet" nu i efterhand att köparna ångrat sig & ville hitta en lucka för att komma ur köpet... (Knasiga är att dessa "köpare" sen köpte våra bekantas NYBYGGDA hus & även där gick besiktningsmannen "nuts" och påpekade idiotiska saker.. bla rena skönhetsmissar som synlig takpapp) Vi båda hade en jobbig känsla i magen efter besiktningen... Det va något som inte stämde. Speciellt då bara tjejen kom till besiktningen, hennes man kunde "Inte komma loss"....   !!! Seriöst, är det besiktning på huset man TÄNKER köpa så kommer man loss....  (Som ni märker fortf lite "oläkt" det där)

Så kom käftsmällen. 2 dar innan köpet skulle "gå i lås" hoppade köparna av.... Med hänvisning till en liiiten miss som vi efter upptäckt av besiktningsman höll på att fixa. Ett papper som saknades.. Detta blev deras glugg & vi kunde inte göra annat än att ge oss. Budgivare 2 hade precis köpt ett annat hus. Vi va på NOLL igen.

Vi laddade om & hade visning på visning på visning. Men i Sthlm går det lätt troll i hus som ligger ute, sälj & sen kommer ut igen.. Vi fick plötsligt inga bud ALLS!!! 

I December bestämde vi oss för att pausa, fundera & tänka!! Vi hade några som va sugna men inte nu....

Så en vacker dag i Februari ringde mäklaren med ett bud. Från dom där som vill vänta.. Vi tog budet men knep käft både på bloggen, fejjan & för alla utom våra närmsta familj & vänner. Det lilla helvetet nu va att jag i samma veva fått nytt jobb & skulle börja 4dar efter att köpet gått i lås (vi började förbereda oss på att stanna i berga & jag kände att nytt jobb vore uppiggande och bra för oss så därför sökte jag spontant det där jobbet på ICA)  . Så Fredagen innan min 1:a dag på nya jobbet när jag skulle dit & hämta kläder & passerkort fick jag istället säga upp mig. (vågade ju inte hoppas innan köpet verkligen va igenom) Det är det värsta jag gjort. Chefen gav mig en dödsblick & gick därifrån. Jag stod där & grät och försökte hulkande förklara för den tjejen som va ansvarig på avd där jag skulle jobba... USCH!!

Men nu va huset sålt!!!! 

Flytt datum va satt till påskhelgen... Vi packade, packade och jag sökte jobb (va plötsligt mellan jobb då jag sagt upp gamla för att börja på nya som inte blev av iom flytt).. Men det passade helt okej med lite mindre jobb när man har 200kvadratmeter hus att packa ihop......

Så blev det April...... och flyttdags!!

Så kom dagen D!!

Lastbilen & gänget!

FRAMME!!

Och på plats i huset vi får hyra!!!

Och här är "förklaringen" till varför vi gått igenom detta stora steg & kaos!!!

Shit va långt bort Bromsvägen och oj vad jag kan sakna sköna känslan att ha ett HEM.. Även om det livet & huset inte passade oss. Nu har vi iofs ett "hem" i 8-9mån.... Önskar faktiskt det vore vårt.. (Älskar detta huset sååå mycket, men det är för dyrt för oss) Sorgligt men sant!!!

Och det känns fortf stökigt att inte ha fast anställning... Extra hit & dit är iofs GRYMT!! Men jag är en människa som gillar rutiner & vardag. Har mycket att lära av hur man lever, jobbar & tar sig fram i arbetslivet här på Gotland!  Men trots all turbulens ångrar jag inte flytten i det stora hela... För vi har faktiskt fått det vi önskat oss mest. Mer tid förr barnen & OSS!!  Vi lever och bor billigare & har tid för hobbys & vänner!!

So far, so Good!!!

1 kommentar:

  1. Jätteroligt att läsa! Ni har tagit steget som vi pratar om ifall vi ska våga ta om ett tag. Fast inte flytt till Gotland då, utan "bara" Västerås. Tycker ni är så coola som vågade ta steget!

    SvaraRadera