Jobbigt...

Igår kväll strax före 21 körde vi ombord på Gotlandsbåten. Vi gick upp till hytten, Astrid ritade lite, vi hämtade lite kvällsmat & ungefär samtidigt som vi gled ut från Oskarshamn delade vi på en halv portion köttbullar i hytten.

Mindre än 30min senare hade Astrid själv tagit initiativet till att borsta tänderna, ta på pyjamas & lägga sig. Hon somnade på mindre än 5min.

Jag lutade mig tillbaka i den obekväma soffan med mina 2 nyinköpta veckotidningar & lite choklad.

1h senare är tidningarna lästa & jag började känna av att jag varit vaken sen 6:30 imorse.

Släckte ner hytten, snodde Astrid kudde & la mig ner. 1,5h kvar på resan, ska bara slumra lite. Ställde klockan för säkerhetsskull om jag nu mot förmodan inte skulle vakna till något av dom 2 utropen dom gör i högtalarna.  Otroligt nog kändes den hårda, sträva hyttsoffan snart som en bädd av bomull & 30sek senare är jag i det närmsta medvetslös.

Det nästa jag hör är inte 30min eller 10min utropet innan ankomst, inte heller alarmet jag ställt på kl 23:45 (det har jag omedvetet snoozat 2gånger) utan jag vaknar av att båtpersonalen öppnar hyttdörren & säger att det nog är dags att vakna och stiga av nu. Både jag & Astrid står i nästa stund mitt på hyttgolvet, yrvakna & förvirrade. Jag tittar ut: Båten står still!   F****N...
Som tur va har jag packat ihop allt innan jag fallit i dvala. Astrid är kissnödig & förvirrad. 1min senare kryssarn vi dock mellan städvagnar & personal ner till bildäck som jag då föreställer mig är tömt på bilar. Shit va piiinsamt!!

Så va som tur va inte fallet utan dom började köra av bilarna i samma sekund vi kommer ner på bildäck, jag trycker på bilnyckeln för att hitta bilen. Den står precis bakom mig där jag pinsamt nog  står & spanar åt andra hållet, hade helt glömt vilket plan & vilken sida den stod på ( alla tittade på oss, så som man själv kan glo på folk som kommer rantandes i sista sekund). Våran rad får som tur va vänta i några minuter till innan det är dags att köra av. Så jag hinner vakna till, head-rush yrseln hinner lägga sig någolunda & Astrid somnar igen innan vi rullar ut ur båten.

Nu sitter jag här hemma framför datorn med ögon stora som tefat, klarvaken efter 45min dimmig mörkerkörning hem till Stånga.


Hoppas jag vaknar av klockan som ringer om 6 timmar.