Det här med flygfobin...

Jag stör mig verkligen på att jag är sååå rädd för att flyga! Vet ju att det är helt orealistisk rädsla men det är väl just så dom flesta fobiska rädslorna faktiskt är... Orealistiska!!

Jag tycker ju samtidigt att det är spännande & lite läckert och jag vet ju att det är det säkraste sättet att resa, att det är faligare att stanna hemma än att flyga & flera tuuuusen gånger säkrare än att gå över gatan eller köra till jobbet varje dag men ändå så blir jag sååååå paralyserad, helt tom i skallen & kroppen gör sig redo att DRA snabbare än ögat när jag tänker på det..

Vet faktiskt inte när det började, så länge jag kan minnas har jag ogillat trånga utrymmen som hissar, tunnelbanan (inte så farligt men jag blir lite svettig när tågen stannar till i en tunnel) & toaletter utan fönster. Värst i vardagen är hissar fast jag åker dom ändå.. Ser det lite som KBT i vardagen. :-D

Har faktiskt flugit en hel massa förr i tiden. Flög ofta hem till Blekinge precis när jag flyttat hit & det så mycket att jag tillslut samlat ihop till en gratis T/R reguljärt till London så då åkte jag & hälsade på syrran! Men samtidigt har min oro för flygning gjort att jag inte känt så mycket för att resa längre sträckor. Tycker det känns lite trist att jag inte backpackat i Thailand som jag vet att jag egentligen va rätt sugen på när man hörde alla berätta .. Tänker absolut puscha mina tjejer att resa mer än jag gjort!! För det är sååå härligt & spännande med nya klimat, maträtter, kulturer & miljöombytet är en sådan energi kick.

Inför varje resa blev jag nojjigare & oroligare. Brukade alltid åka ut till flygplatsen 2-3h innan avresa för att "kolla läget", spana in vädret, några starter & landningar & ta en wiskey eller två. Själva flygningarna har gått okej. Vid någon turbulent resa har jag & en dam suttit & slitit hennes man i armen men annars har jag hållt mig sansad & rätt lugn. Stenhårt focuserad på något korsord, maten eller en skvallertidning.

Så kom droppen som fick mig att helt sluta flyga för 8-9år sen. En turbulent resa m ett MINI flygplan (typ som en minibuss m vingar) hem från Gotland. Jag satt m huvudet i sätet framför & hade sådan ångest. Jag röt åt medpassagerare som försökte lugna mig. Sen dess vägrade jag flyga!!

När Anders vann en resa till Las vegas för ca 6-7år sen fick han åka med polarna ist för mig. Kändes lite trist men samtidigt tror jag att dom uppskattade det mer än jag skulle gjort. Intalar mig det iaf...

Men så kom vändpunkten! jag fick vårt första barn, kände mig oövervinnerlig & grym!! Jag ville verkligen åka till det där underbara landet Thailand som ALLA varit i & pratade så gott om.. Så i Mars 2008 bokade vi en resa för oss 3 i September. Så det va bara att ta itu m problemet. Köpte en "flygtrygg" DVD m övningar & vi va ut till Arlanda flera gånger för "planespotting". Jag kontaktade även läkare & fick Sobril 10mg utskrivet. Den sommaren övade jag på att ta dessa. Gillar nämligen inte att ta starka mediciner heller. Vill inte bli dåsig & släpig. Kan ha en slänga av extremt kontrollbehov också! :-D

Resan till Thailand närmade sig. Jag blev nervösare & någon dag innan började jag känna mig sååååå SJUK: yr, illamående, magkatarr, skakig & allmänt olustig trots att jag testade en 10mg:are! Vi kan INTE åka när jag mår såhär.. Måste-ha-sjukintyg!! Så vi kan få pengarna tillbaka. Samtidigt anande jag nog att jag inte va sjuk utan bara rädd.

-Say HELLO to mr Ångest!!!

Tillslut efter att kuskat runt en hel lördag el va det söndag? till Danderyds Akut & Täby lättakut (inget dom kunde hjälpa mig med) ringde vi till Åkersberga lättakut. Fick prata med en doktor & jag bröt ihop totalt. Stod utanför Åkersberga Centrum med man och barn i släptåget & stortjöt!!!! Piiiinsamt såhär i efterhand!! Slutade m att Anders fick ta luren & berätta läget. Läkaren sa åt Anders att hämta ut receptet han skickat in till Apoteket & ge mig en sådan tablett! Det va Sobril 25mg. Sen vet jag inte vad som hände mer den där dagen & fram till resan. Har svaga minnesbilder från att jag ringde min syster & berättade att allt va luuuuugnt :-D, att vi fikade på Arlanda, kikade i taxfreen & hur vi satt & väntade på att gå ombord. Minns inte mycket av resan sen. Vet att jag gick en sväng för att köpa vatten & hittade kabinpersonalen sovandes bak i köket.. Och på hemvägen gick det mycket lättare, då tog jag tabletten först 15 min innan vi gick ombord. Kände mig inte alls lika nervös utan stärkt av att jag fixat det en gång. Och när vi mellanlandade övervägde jag att skippa nästa tablett. Men då en passagerare va lite berusad & blev avplockad så rubbade den väntan & incidenten min trygghetskänsla men det va nära iaf.... Men.... JAG GJORDE DET!! JAG FLÖG THAILAND T/R & det är det häftigaste & roligaste jag gjort, näst efter att föda barn då!! Jag känner min så stark efter att jag gjort något jag är lite rädd för!!

Så när denna resan kom på tal i Mars så kändes det lugnt.. Iofs har det gått i vågor senaste månaden. Men jag vet att med den där lilla tabletten så går det hur lätt som helst. Jobbigast är faktiskt att ta tabletten! Vet ju hur dåsig, flummig & släpig jag blir, gillar inte att tappa kontrollen så. Men hellre det än hysterisk! Lite jobbigt att barnen är så stora att dom kommer märka min oro. Vill ABSOLUT INTE projecera över mina fåniga fobier på mina barn. Det skulle jag aldrig förlåta mig själv för!

Så, hur mår jag idag, dagen före en 6 timmars flygresa? Jo jag känner mig ändå rätt cool. Inte tagit någon tablett än. Såfort jag känner oro, paniken & den jobbiga tomhetskänslan i skallen komma krypande så tar jag mig i kragen & tänker: -Det är bara Ångest, inget farligt. Det sitter ju bara i min hjärna! Jag är inte sjuk utan det är min hjärna som får mig att må illa & få svindel. Och "POFF" så släpper det rätt omgående så "so far" har det funkat!

Jag kan flyga, trots att jag är LIVRÄDD!!! För min fobi sitter bara i hjärnan! Och så har jag små vita piller.. :-D