Jag funderade & grubblade massor under graviditeten på hur Agnes ska ta emot sin lillasyster. Har även undrat hur man ska göra det till något positivt och roligt som det ju faktiskt är med syskon. Köpte boken "Syskon" till oss för att finna lite goda råd & till Agnes "Busiga bebben" som vi läst flitigt för henne sista månaden.
Nu har Astrid varit här hos oss i över två veckor och oron känns än så länge obefogad. Agnes är såååå fin mot sin lillasyster. Ropar på Astrid när hon kommer från dagis, pussar, kramar, klappar & håller handen. Vill hjälpa till att byta blöja, bära, hålla & trösta. Visst kan hon väl bli lite hårdhänt när hon gosar men det är ju inte illa menat. :-)
Hon har verkligen inte visat någon svartsjuka mot oss ännu. Inget gnäll el utbrott när vi gosar, ammar el bär på Astrid. Visst har hon väl blivit lite trotsigare mot oss. Men det handlar mest om dom gamla vanliga dispyterna runt mat, sömn & blöjbyte som sig bör runt 2-års åldern. Kan lika väl va våran stress som i sin tur stressar upp Agnes. För det är snarare vi vuxna som fått det lite upp & ner nu med 2:an. Det är verkligen ett heltids projekt m 2 barn. Går verkligen inte att föreställa sig innan. Saker som att klä på sig och båda barnen och åka iväg kräver planering och minst 1-2 timmars förberedelse Har inte vågat mig på det själv ännu. Förhoppningsvis kommer vi in i den nya vardagen snart och får lite rutin på att hantera 2 barn. Tills dess får vi skratta åt kaoset och ta det som det är. Annars kommer vi bli galna.
Men jag är inte blåögd för det. Jag vet att det kommer dagar då syskonkärleken är obefintlig. Jag vet ju själv hur jag & syrran höll på när vi va yngre. Jag har kastat både saxar & ketchupflaskor efter henne. (Impad av ert tålamod mamma & pappa) :-) Men oxå oroat mig galen när hon försvann en gång när hon va liten, fick allergichock av nötter & ringt och väckt henne mitt i natten när hon bodde i London. Kunde verkligen inte somna om förrän jag visste att hon va okej. Nojjig stora syster eller vad. :-) Jag hoppas verkligen att Agnes & Astrid får samma fina relation som jag & Maja har. Även om det krävs massa bråk under uppväxten så vet jag nu att det är värt det.... Får försöka tänka på det när ketchupen flyger här.. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar