Vill inte riktigt säga det än...

men jag börjar förstå vad som menas med 2-barnschock.... Oh my god!!!

Allt känns upp & ner. Tycker att jag inte får något gjort. Men samtidigt önskar jag att jag kunde slappna av och BARA hänga m Agnes när Astrid väl somnat. Lyckas rätt bra med det faktiskt men samtidigt känner jag hur disken & tvätten riskerar att ta över om jag inte håller nivån precis under smärtgränsen iaf.. Kämpar samtidigt med att INTE få dåligt samvete gentemot Astrid som bara får hänga med. Fast vi har våran alldeles egna pratstund på kvällen när hon vrålat klart alt på morgonen innan Agnes vaknat.
Det blir nog lite lättare sen när dagis börjar igen & vi får en fast rutin på allt. Då blir det lixom 9-14 på dagis som gäller och inte olika för varje dag som det är när vi båda jobbar. Det blir nog toppen. Däremot tycker jag synd om Agnes för att det "bara" är 15h i veckan. Borde man få bestämma själv utifrån barnets behov. Men hon vänjer sig säkert, hoppas jag iaf. Agnes har varit underbart tålmodig & härlig dom här dagarna då det inte är något dagis. Har fått leka massor själv (vilket iofs är nyttigt till en viss gräns iaf) senaste dagarna då Astrid mest gnällt.

Idag har Astrid däremot bara gnällt på fm för senaste 2 timmarna har hon sovit gott i sin sitter. Vågar knappt tro det.. Jag & Agnes har lekt, stoppat in i tvättmaskinen, läst bok, bråkat lite & kramats. Hoppas detta är nya dygnsrytmen.