Hur kan lycka provocera så??

Jag har alltid velat framstå som den jag är ingen annan, en helt vanlig småbarns mamma på 30+  utan krusiduller, rosa fluff eller gloria. Jag har aldrig varit förtjust i snuttigulliga vitmålade bloggar med väggord, myyyzzziga familjekvällar, älskade gullpluttiga finaste vackrast, mest väluppfostrade & snällaste barnen och ääääälskade rooomantiskaste perfekta mannen. Jag blir mest provocerad faktiskt samtidigt som jag undermedvetet nog vet att dom oxå nog är helt vanliga, som jag eller nästan iaf!

Men ibland märker jag att mina instagram, facebook & blogginlägg kan andas just dendär "Jag är sååå duktig, händig, lycklig & harmonisk" grejen och jag skäms när jag kommer på att jag framstår så ibland. Och jag vet att man faktiskt kan få lite "alla andra verkar ha det så härligt" ångest ibland på fejjan & bloggar. Och det vill inte jag bidra till. För det är inte så det är och jag vill inte att ni ska få "fel" bild av mig & mitt liv. DET fotot, statusen el inlägget är ju oftast ett "snapshot" av mitt liv, en sekund... En fin sekund som jag vill minnas & dela med mig av. Det är inte hela min dag precis...

Jag är visserligen väldigt positiv för det mesta och skakar rätt lätt av mig sådant som irriterat, stött eller gjort mig ledsen. Orkar sällan lägga energi på sådant. För vad gör det om 100 år egentligen? Men självklart har jag mina demoner, fobier & svackor. Men hur kul är det att skriva/läsa om hela tiden.  :-D Jag kämpar för att framstå som den jag verkligen faktiskt är dvs: förvirrad, glad, trött, snäll, lättsam, feg, tillfreds, rastlös, lättstressad, optimistisk, nöjd & ängslig. Och jag hoppas att jag lyckas förmedla det för det mesta iaf..


Ni därute, tänk lite så här ang min blogg vs mitt verkliga liv om det blir för "bra" ibland: Tänk bilden,en Big mac på bilden ovan kassan vs det verkliga orginalet. Bloggen är som reklambilden: tagen på 1 sekund just då när det är som bäst... Jag & mitt liv är mer som orginalet: ljummen, lite sladdrig, sne, degig på fel ställen, safe, en klassiker men oftast rätt okej ändå.

Jag gillar mitt liv & försöker göra det bästa av det. Och jag gillar att hålla igång & hitta på saker. På gott&ont! Är rätt rastlös & väldigt dålig på att slappa, ta en tupplur eller sätta mig & läsa en veckotidning (kanske därför som samlas på hög) bara sådär. Utan tvättar, slösurfar, plockar, organiserar mm mm mest hela tiden när jag är hemma. Gör iofs helst det jag tycker är kul dvs traderar, laga mat & bloggar.... Pausar gör jag som sagt bäst framför datorn vilket inte är riktigt att pausa egentligen..

Så jobbigt inlägg att skriva att jag lägger till & ändrar fortfarande. :-) Men nu har jag nog fått till det rätt bra...

Varför är lycka så provocerande?!! Provocera mig oxå ibland och jag hatar det...... Hatar jante & försöker utrota det ur mitt system..

Man ska inte ta sociala medier så alvarligt utan ha ett verklighetsfilter att köra allt igenom!!