Stolt!!

Jag är så stolt över min stora-lilla tjej Agnes.

Idag åker hon tillsammans m Faster Lisa till Gotland. Detta är andra gången hon reser "själv" men sist kom farmor m båten & mötte upp dom, men idag är det bara Lisa & Agnes. Säker på att det kommer gå TOPPEN bra!

Anders kör i detta nu ner dom till Nynäs & båten. Till Måndag ska hon vara borta. Vi har frågat henne & pratat om det, hon har från start varit positiv. "Inte pappa följa med" ? -Nej, Pappa stannar hemma. -Ja, pappa inte följa med!!.

Och hennes första ord i morse va: -Åka båten till Gotland!!

Varför är jag sååå Glad över detta då?? Jo för jag helt enkelt inte vill inte att hon ska vara som jag va när jag va liten. Jag va en riktig fegis o jag minns att jag tyckte det va jobbigt & lite pinsamt. Jag vågade knappt sova över hos kusinerna, hade alltid pappa med på klassresor & lägerskola, fejkade magåkomma på konfirmations-lägret för att bli hämtad och jag låg lydigt kvar i sängen med hemlängtan och moralpanik på Bornholm & våndades när mina konfa-kompisar smet ut på disco.... mm, mm.. Tror till & med att pappa hämtade mig (alldeles för tidigt) första gången på Baldershage (Ett "danspalats" i Småländska skogarna som höll i stort skoldisco någon gång i månaden, man åkte buss i ca 1 timme dit, gömde sprit i buskarna & dansade). Och inte för att jag va överförfriskad utan för att jag ville hem. Inget emot att pappa oftast va med för det tyckte jag va kul, men att vara så feg & ängslig, INTE kul. Måste varit jobbigt för mina föräldrar oxå att inte veta om dom skulle behöva kasta sig iväg eller inte för att hämta hem mig mitt i natten. Som tur va växte det bort någonstans där efter konfirmations åldern.. Och jag slapp ha pappa med på kommande kvällar på Baldershage, Roskilde & Hultsfred. Tror både han & jag är glada för det. ;-D

Samtidigt så värker det i mamma-hjärtat över att vara ifrån henne. Och skulle jag få vara helt egoistisk skulle jag aldrig släppa iväg henne. Men jag vet att hon tycker att det är jätte spännande, att hon växer & blir tryggare. Och jag vet hur kul faster Lisa, Farmor&Farfar tycker att det är. Så det vore bara helt & hållet superdumt att inte låta henne åka. Och tänk va Astrid kommer få det lyxigt med total fokus & lugn&ro i helgen. Ska bli jätte mysigt att kunna ge henne all uppmärksamhet. Fast jag vet att hon nog kommer leta lite efter Agnes ikväll.

Igår när vi pratade i telefon när jag va påväg hem från jobbet sa Agnes: -Va inte så orolig mamma...! :-D Hon är klok & fin min stora-lilla tjej. Samtidigt så skäms jag lite att min 3½åring känner när jag är orolig. Jag vill ju va stabila mamma som INTE projicerar över mina känslor,rädslor & fobier på mina barn.. Men jag ska försöka att inte vara så orolig.. Även om jag ibland kommer att få anstränga mig hårt för att INTE ringa & kolla att hon inte satt i halsen, blivit bortrövad/överkörd (SuperFånigt! Vet ju att Gunilla inte släpper henne för 1 sekund), inte slutat andas när hon sover osv osv.... Vet ju att hon har det såååå bra där hon är.

Är så stolt över att vår Agnes är så trygg, självständig & orädd..