Nu är vi svindlande nära det vi längtat efter sen i höstas. Vanligt vardagsliv med jobb, dagis & makaroner. Astrid är ensam på dagis i 2½ timme idag (ska hämta henne vid 12). Och det gick toppen att vinka hejdå & gå, hon fortsatte att leka bara.
Detta låter kanske helt sjukt i vissas öron. Visst det är ljuvligt att vara hemma med en liten bäbis men inte i 1 år. Jag va hemma med Astrid tills hon va 10 mån men va ju oxå havandeskapsledig & sjukskriven i 2½ månad innnan hon kom. så totalt har jag varit hemma i 12½ månad vilket inte är min grej. Blir trött, lat & uttråkad att vara hemma. Och det har varit kämpigt för Agnes att bara gå 15timmar/vecka. Hon vill & behöver mer lek & stoj än så. Jag & Anders borde bytts av alt börjat dela på veckorna när hon slutade amma vid 7½mån men då va det mitt i sommaren & semestern. Well well! Lätt att vara efterklok.
Men som sagt: Nu är vi snart klara med föräldraledigheten & den vanliga härliga vardagen med hämtning, lämning, jobb & förhoppningsvis bra sovrutiner för båda.
Oj vad jag håller med! Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot att börja jobba på måndag. Jag längtar men bävar för tiiidiga mornar som vi inte är vana vid här hemma.
SvaraRaderaVera har också haft det superkämpigt med 15 timmar på dagis, jag läängtar tills allt bara flyter på nu!