tyyyyystnad...

Dagen går och INGET händer..

Jag "lökar" runt här i halvdvala mest hela dagen. Plockar lite i köket, äter en macka, kollar förlossningskliniken, viker lite tvätt & Sover en timme då & då. Nu måste bäbisen komma. Har faktiskt tröttnat rejält på att ta det lugnt.

Det är först när familjen kommer in genom dörren vid15:30 snåret som dagen börjar & det blir roligt. Underbaraste Agnes snackar på om vad hon gjort på "dossi", räknar upp sina kompisar, och sjunger och lyser som en sol och kramas.

Fast idag så åkte jag iväg direkt när dom kom hem. Va in till ICA och köpte grejerna till brödet jag ska baka imorgon. Och så hittade jag 2 pyjamaser till Agnes på Kappahl. Alltid kul att kom ut lite. Lite jobbigt dock att folk verkligen stirrar på mig. Ser väl rätt sprickfärdig ut där jag vaggar fram antar jag.

Ja vad ska jag säga... det är ett spännande och fartfyllt liv jag lever just nu.. "Kul att komma ut lite", Handla på ICA & fynda 2 Pyjamaser på Kappahl.. WOW!!

Jag börjar bli mer & mer övertygad om att det kommer sluta m igångsättning el snitt denna gången oxå. Åhhhh.. Hur svårt ska det va för kroppen att bara sätta igång?? BB-väskan hånskrattar åt mig och det känns som om jag kanske skulle kolla datumet på colan & godiset jag packat ner. ;-) Som sagt varje dag på övertid känns som en halv evighet. Frustrerad är bara förnamnet.

På Torsdag är det fotografering på Dagis så vi tog itu m projekt "klippa Agnes". Allt funkar med glass & Mora träsk.

Kl närmar sig 21:30 och bäbisen börjar vakna till liv. Igår kväll somnade jag först vi tolv för att den sparkade/bökade så hemskt. Gjorde något fruktansvärt ont. ena foten va tom upp under bröstbenet flera gånger. Mina inälvor ligger inte ens i närheten av sin ordinarie plats längre. Inte ens bebissparkarna är mysiga längre.

Nu får jag sluta skriva tror jag.. Gnäller ihjäl er annars.

God natt!