Hur sparar man en känsla??

Idag har jag nästan glömt hur trött jag är på att vara gravid. Anledningen är att härom dagen slog det mig att det här är högst troligt sista gången i mitt liv som jag är gravid. Visst man kan aldig veta & allt kan hända men vi är & har alltid varit helt överens om att 2 barn räcker för oss. Helt plötsligt har jag blivit väldigt sentimental & försöker verkligen njuta av sista tiden. Dom svarta hålen har faktiskt blivit färre. Tiden som är kvar nu är hanterbar. Mindre än en månad även om det skulle dra ut på tiden.

Men hur lagrar man alla minnen & upplevelser? Jag tycker redan att vissa minnen från när jag väntade Agnes börjar bli suddiga. För att inte tala om hur Agnes va när hon va alldeles ny. Man känner knappt igen henne när man ser filmer från BB. Har man glömt ALLT om 10-15 år? Hur ska man göra för att kunna minnas den häftiga känslan av ett barn som snurrar runt i ens mage, det sakta bökandet på slutet, när h*n får kiss-rysningar eller har hicka så att hela magen skakar?? Eller känslan när man ser det där +:et, dom fruktansvärt nervösa sekunderna precis när BM smetat på gelén inför ultraljudet, pirret i magen när man inser att snart är det dags för förlossning eller hur fånig & vilsen man kände sig inne på bäbisklädsavdelningen första gångerna. Nästan så att man vill minnas hur jäkla illa man mådde i början eller hur ont och tungt det är på slutet....

ÖNSKAR JAG KUNDE SPARA ALLT PÅ BURK SÅ ATT MAN KUNDE PLOCKA FRAM KÄNSLA DÅ & DÅ OCH MINNAS TILLBAKA.

Anstränger mig nu det yttersta att skriva ner, ta foton & filma. Men så fort jag försöker filma bökandet i magen så slutar det. Får nog ta och regissera m is-saft (för då blir det fart) någon kväll.

Och snart kommer en fin liten bäbis till. Ska bli så roligt att se vem det är, om h*n är lik Agnes till sätt & utseende och det som känns roligast av allt, syskonens första möte. Sååå spännande.