Upp, försöka komma ihåg att INTE äta, assisterar Anders m att få Agnes dagisklar medans Anders plockar upp leksaker som ligger överallt (dumt om antenngubben skulle bryta lårbenet), sminka mig.
Iväg till labbet i centrum, jag & 8 (!) andra hänger på låset kl 07:30, sitter och hoppa upp & ner, kl 8 ska antenngubben komma hem till oss (inte alls stressad), det blir min tur och jag ber att få ligga ner (ska visa sig va ett smart drag), samtidigt som hon börjar klämma på mina vener (ryyyys) så intar ansiktet samma blekgula färg som väggarna, hon hinner få 2 av 3 rör innan jag rör mig för mycket, håller på att svimma (och jag ska föda barn inom några veckor, lycka till all som jobbar på DS förlossning ;-) ), så sista röret erbjuder hon att ta ur fingret. Precis när vi ska sätta oss upp för att fixa det där sista röret så ringer antenngubben, han är snart hos oss, - Jag är hemma om 10 minuter. Hon sticker och "mjölkar" typ ut det sista blodet ur min kropp. Plåstret fäster inte för att jag är så kallsvettig.
Ut, ner och in i bilen, trycker i mig 2 mandariner på vägen hem för att få tillbaka färgen i ansiktet. Stackars antenngubben blir alldeles nervös när han ser mig flyga ur bilen, far in och samtidigt som jag svamlar på om allt Anders lärt mig om antennen tar jag trappan upp i 2 kliv. Han är nog rädd att jag ska föda där & då.
Men inte en ynka sammandragning på hela morgonen. Bäbisen ligger väl förskräckt & trycker mot min rygg.
Så vad har vi lärt oss under dom här 3 timmarna?? "stressa-ut-barnet" myth är BUSTED!!! Jag kommer antagligen skämma ut mig på förlossningen m mitt meseri runt sprutor, nålar och sånt & Och vi måste köpa ny antenn.. :-)
Nu ska jag pusta ut i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar