Vilka dygn det har varit....

Går inte att göra en lång historia kort denna gången..... Hänt sååå mycket!!!

I torsdags körde jag Anders till sitt nya jobb därifrån skulle dom åka till Sälen på en långweekend. Jätte bra chans för A att lära känna sina kollegor & komma in i gänget.

Astrid va lite små förkyld & hade feber men inget som vi oroade oss för.. Hade ju varit hos läkaren 2 dar tidigare & hon lät ju bra i lungorna och hade inte som jag trodde någon öroninflammation. Så det va väl bara förkylning som läkaren sa..... Han lyssnade på Agnes oxå & sa att hon lät värst. sen inget mer med det. Inte konstigt säger jag nu med facit i hand hon har ju antagligen precis haft RS! :-/

Åkte m kidsen till Bromma flygplats. Astrid sov & ja & Agnes kollade på flygplanen som jag lovat. Hon tycker det är så häftigt. :-)
Hem, lekte & lagade mat. Astrid blev rossligare & rossligare, så vid 18 ringde jag husläkarjouren & fick tid kl 18:30. Slängde ihop lite bra ha. russin, böcker och blöjor. När vi kom dit blev Astrid värre rätt snabbt och jag riktigt hörde hur smal det va i luftrören och hon bara "pep" hostade & hostade. Så mycket att hon kräktes ner hela min jacka och sig själv. Tillslut fick vi hjälp & hon fick andas i mask. Tror det va Adrenalin.. Agnes va världsbäst & satt snällt i vagnen. Jag fick efter lite data strul ett recept på bricanyl mot hostan och hemskickad. :-/
Kändes inte bra. Astrid rosslade & "knastrade" fortfarande. Efter lite rådgörning & ventilering med kära mamma packade jag nya väskor & åkte till DS barn akut. Agnes va lite ledsen, hon ville mest ligga kvar i soffan & sova. :-( Stackars fina.(Agnes somnade i bilen in och sov sen till 01:30-02 tiden när vi åkte där ifrån. TUR) Så glad att jag hade köpt nya vagnen!
Väl på DS vid 21 tiden får vi sätta oss i ett Akutrum för att Astrid är så liten som hon är. Där fick vi vänta i några timmar. Dom kom in & kollade syresättningen och lite sådan. Va nästan på väg att ge upp vid 23 då hon verkade bättre. Tur att jag stannade. När doktorn kom konstaterade hon snabbt att det ä RS & att hon behövs nog läggas kommande dag. Plus att hon har Öroninflamation. Och att jag genast skulle kalla hem Anders. Kan inte vara ul att stå på Högfjällshotellet & få höra "Ta dig hem så snabbt det går" han visste iofs att vi va inne men jag va ju bombsäker på att det inte va något farligt och så allvarligt. "händer ju inte mig el mina barn". Så det hade ju aldrig slagit mig att han skulle behöva komma hem.
När hon andats 3 ggr och fortf "knastrade" och hostade så ändrade läkaren sig. Ni ska läggas in NU! Jag fixar plats för er alla 3 på Astrid Lindgren. Jag måste varit helt grå i ansiktet för dom sa åt mig att sätta mig & pausa, fixade kaffe, äpple, en skorpa & lite godis i en mugg till mig. Detta 3 timmar efter att avd stängts. (DS barnakut stänger 23 näml) VILKEN SERVICE OCH OMTANKE OM MÄNNISKOR! Så efter lite andhämtning så bar det ut till bilen och packa in barn & vagn. IGEN!! Då vaknade Agnes. Hur förklarar man för en yrvaken 2 åring att vi ska sova på ett sjukhus inatt? :-( När vi kom till ALBS fick vi vänta lite i ett undersöknings rum där det än en gång undersöktes & konstaterades Öinfl & RS. Och någonstans där sa en finsktalande läkare att om detta bara är dag 2 så kan det bli jobbigt. Är jag säker att det bara är dag 2?? Alla pratade om att dag 3&4 är värst. Och frågade om & om igen hur många dagar hon varit dålig. När han gick då blev jag faktiskt lite rädd och va riktigt ledsen, mycket över stackars Astrid som låg där och hostade, rosslade och pep men även över stackars Agnes som började lessna på hela spektaktlet och ville nog mest hem till sin trygga säng. Men med dora boken och russin och ett klistermärke härdade hon ut. Sååå tapper min stora tjej.
KL 03 bar det upp till Infektions avd m båda barnen & vagn och allt. Det va lite "gnissel" ang att Agnes va med men när vi kom upp så va hon så välkommen & det fixades en bädd på soffan till henne & hon fick välling. Och efter att nyfiket smygit på rumskompis och utforskat alla slangar så somnade hon gott.
Under tiden hade Anders m hjälp av sin bror fixat buss biljett så kl 04:55 lämnade han Sälen igen. Först då slappnade jag av & somnade.
2 timmar senare vaknade Agnes och det blev en lång förmiddag. Hon & jämnåriga grannkillen Sebastian (som oxå hade RS) fann varann & lekte en massa. Men ett litet litet trångt rum (inte tillåtet att va i korridoren då det är infektions avd) är för litet för Agnes trots att där fanns leksaker, kompis, tv & kritor. Så sista timmarna innan Anders kom va LÅÅÅNGA. Men det hände en massa kul oxå. Rumsgrannens mamma va jätte trevlig och vi pratade endel om ditt & datt. Mitt i allt kom hennes man och bytte av, hon skulle iväg på RUL som tur va i området (va gravid m 3:e) :-) och när hon kom tillbaka så berättade hon för mannen att allt va bra m bäbisen & att det va en flicka. Härlig & märklig känsla att få dela ett sådant lyckligt & lite privat ögonblick m totala främlingar. Och så fick vi se UL-bilder. :-)
Nästa lycka va när Anders ÄNTLIGEN kl 11:30 steg in genom dörren. Och äntligen fick jag mat & Agnes och han åkte hem för att hämta nya kläder till oss 2 som skulle ligga var för observation. Jag va aningens nerspydd, svettig & dränkt bröstmjölk efter tårfylldaförsök av Astrid att få i sig mat och Astrids kläder lika så. Äntligen kunde jag ägna all energi åt att ta hand om stackars lilla Astrid & försöka sova lite. Gick sådär m sovet. Astrid hade massa ont i örat och grät endel på em & kvällen.
Astrid fick sen vi kom dit inhalera koksaltlösning (löser slem) va 3:e timme. Samtidigt mätte dom syresättningen i blodet Hon låg runt 90 på DS i Tors men redan på EM igår va hon uppe på 95-97 så detta va nog dag 3 & 4. Och Idag efter låååång väntan på ronden så har vi fått permiss & vi är nu hemma. Astrid va pigg i morse och penicillinen mot örat har nog börjat verka. Och nu ligger hon och sover gott i vagnen. Vi blir nog utskrivna på telefon i morgon. :-)
Fyyyy vilka dagar det har varit. Jag som verkligen tycker det är asobehagligt m sjukhus (speciellt akut mott) & sjukdom satte på någon Autopilot och bara gjorde allt. Man bara gör det när det väl gäller. Alltifrån att hålla spjärnande gråtande Astrid mot en andningsmask, bära bära och trösta gråtande hostande bäbis tills armarna värkte & att verkligen tvinna i henne penicillin. :-S Va bara en gång jag tyckte det va jobbigt.Det va när jag varit ute i friska luften på Apoteket och kom tillbaka och kände att det verkligen luktade sådär sjukhus i vårat rum.. Hu!! Hatar den lukten!

Som sagt VILKA dygn det har varit och Åhh va glad jag är att allt gått bra och att vi nu är hemma.