såååå långt bort...

Men jag lyckades töja navelsträngen och somnade faktiskt gott utan henne tätt emot mig. Och hon sov oxå gott "långt" där borta. Sen får hon dock stanna hos mig efter nattmålet som inatt va redan vid 2. Jag ligger ju och ammar och somnar ofta innan hon ätit klart. :-)

Tror det är dags att börja lägga henne där och börja ge henne lite kvällsrutiner nu.

Idag är det 3 månader sen hon kom. Min älskade lilla plutt bäbis. För exakt 3 månader sen låg jag och jämrade mig och sa åt dom att snitta NUUUU. Hade sååå ont trots EDA. Kanske att jag och min kropp anade redan då vad som höll på att hända. Och nu på återkontrollen hos MVC kollade vi lite i Journalen och jag fick bekräftat att min livmoder (gamla ärret) sprack där på OP-bordet. "Uerotomi brister innan jag gör något med instrumenten". Inte konstigt efter ett värkarbete på 38 timmar att det gamla ärret töjs & tillslut ger upp. ÄNDÅ så är det en av dom två häftigaste upplevelse jag varit med om trots att jag där & då hade värsta dödsångesten. Kanske därför det känns så mäktigt i efterhand! Att jag (världens "pisligaste" människa) faktiskt fixade det & överlevde. ;-D

Nu ska jag klä båda barnen & mig och dra till "Lekiz" med barnen! Janet m barnen kommer oxå! Trevligt och roligt!