Med första barnet i magen blev vi inbjudna till "Föräldrakurs" hos MVC.. Laddade & nyfikna gick vi ju dit & möts av ett gäng minst lika nyfikna & lite nervösa 1:a gångs föräldrar. Där satt vi med magarna i vädret, lyckligt ovetande och vågade inte säga ett knyst..
Man börjar ju direkt försöka klura ut vilka dom andra är...
En tjej frågande MASSOR heeeela tiden. Jag trodde hon va inhyrd av MVC för att ställa alla frågor som ingen vågade fråga men nej det va Terese! Lärde känna henne mer när bäbisarna kommit. Jätte trevlig tjej! Sådär skönt oblyg.
Sen va det den mörka tjejen m sin långa man med massa tatueringar som verkade jätte trevliga & skönt avslappnade!! Fram till hon fick total PANIK när epedural-katetern plockades fram (
det va hon själv som frågade hur den såg ut) och rusade vrålandes ut ur lokalen med stackars mannen i hälarna. Det roliga är att därute satt Mikaela som vi lärde känna först ½år senare. Hon har berättat hur Janet kom ut vrålandes i väntrummet & hon undrade va det va för dåre. :-D
Nästa möte då vi skulle prata smärtlindring så kom Janets man ensam... Jag tror jag frågade försynt hur det va med henne. Tyckte så synd om henne. Sen sågs vi 1 gång till på MVC mötena. För att sista graviditetsmånaderna mötas
överallt. Vid VIVO, vid ICA & oftast vid chips hyllan. Blev lite trevligt småprat men ingen som vågade verka påflugen & byta nr.
Sen mötte Anders hennes man på sitt jobb. Deras son va nyfödd men mådde inte bra och låg på NEO. Sen vet jag inte om vi möttes med bäbisarna vid chipshyllan oxå någon gång. Minns inte så nog hur det va... Allt är lixom en dimma första månaderna, amningsdimma. Rätta mig om jag minns fel Janet. :-)
När det vankades BVC träff när bäbisarna va 3-4 mån satt jag där & hoppades att hon skulle dyka upp. Och plötsligt lite sent så kommer en mörk tjej med sin bäbis & jag vrålar rakt ut -
JANET!! i samma sekund som jag ser att barnet hon har med sig är en flicka, så jag tvingas svammla fram:
-förlåt, trodde du va någon annan.. Hon tittade askonstigt på mig & jag blev HÖGRÖD. Och jag kände hur alla mammorna dömde mig som KNÄPP!!
Tillslut tog jag mig i kragen & tog fram hennes nr (
fanns ju på en lista vi fick på MVC men man ville ju inte verka efterhängsen & hon kanske tyckte jag va värsta tönten) & så frågade jag om hon ville hänga med till öppnaförskolan m Therese (
frågvisa tjejen) & Mikaela (
Therese kompis, hon som satt i väntrummet). Och där började det. Vi va bla i Tallin ihop alla familjerna. Hade trevliga fikor på torsdagarna & hade en slut amma-fest (
när alla slutat amma) med ostar, skålade i bubbel, drack massa vin & sjöng karaoke. Vilken vår & sommar vi hade tillsammans vi 4. I Oktober började jag & Mikaela jobba igen & träffarna bler naturligtvis färre.
I januari 2009 blev Janet gravid igen & jag kom tätt efter i Mars. Underbart att ha en vän i samma skede i livet & ovärderligt att ha någon att prata med när det va som jobbigast. Nu är det bara jag & Janet och våra 4 osnutna ungar kvar. När vi skaffade 2:a barnet men inte T & M så skildes våra vägar helt naturligt. Men vilken vän jag fått i Janet. Vi skulle aldrig träffats om vi inte hamnat på samma föräldrakurs, vi är väldigt olika men samtidigt väldigt lika. Tänk att vi känt varann i bara 3½år, känns som om det är längre. Vi har delat så mycket.
Vi har en pakt. Vi städar INTE om vi inte vill/orkar bara för att den andra ska komma över. Och är man osminkar/oduschad, går runt i mysbyxor & trött så gör inte det heller något. Det får va makaroner på golvet om det är så. Vi vet ju att det är så ibland (
oftast) under småbarnsåret så varför hålla på att stressa upp sig över att få det att framstå som något det inte är. Onödigt att lägga sin energi på det. Istället sätter vi oss och fikar, pratar, skrattar, ältar problem, & lättar våra trötta mamma hjärtan medans ungarna leker.
Tack för att du finns Janet!
